”Vem fan bryr sig om vem du ligger med?”

Posted by on Maj 3, 2013 in HBTQ | 2 Comments

För ett par dagar sedan kom den amerikanska NBA-stjärnan Jason Collins ut som homosexuell. Att en aktiv elitidrottare är öppen med sin homosexuella läggning är väldigt ovanligt och detta blev således en enorm nyhet.

”Sjukt åttiotal att komma ut ur garderoben. Vem fan bryr sig om vem du ligger med? Och är man kritisk så ska folk förstås genast rasa. Sjukt förutsägbart och jävligt gammeldags. Hey, jag kommer ut som hetero. Ge mig en helsida i aftonbladet om min sexualitet! Snark.”

Så skrev  signaturen Andy om nyheten, och jag har lagt märke till att Andys attityd är väldigt vanlig. Liknande reaktioner såg jag på Facebook om nyheten att Södra latin inför ett könsneutralt omklädningsrum. ”Varför göra en så stor grej av det?” undrade folk.

ÅH vad jag önskar att dessa personer skulle ha rätt. Att människor inte ska behöva komma ut som icke-hetero, att ett könsneutralt omklädningsrum vore helt normalt och att det inte vore en nyhet när hbtq-personer får samma rättigheter som heterosexuella personer.

Men jag är ledsen. Det är inte så idag. Om personer inte ”kommer ut” som annat än heterosexuella så antar alla i omgivningen att de är hetero, könsneutrala omklädningsrum är ingenting vi kan se på vanliga gymnasieskolor idag och HBTQ-personer blir i allmänhet mycket mer utsatta för diskriminerade än andra.

Precis som med rasism kan inte personer som inte själva upplever diskrimineringen avgöra huruvida diskriminering existerar eller hur den känns att utsättas för. Att som heterosexuell säga saker som ”vem du är kär i spelar ju ingen roll idag” är kanske gjort i välmening, men blir bara väldigt naivt och trångsynt just eftersom det i realiteten spelar roll.

”Enligt studie gjorda av Hans Hanner vid Stockholms universitet (”Psykisk hälsa och ohälsa hos ungdomar 16-24 år som attraheras av personer av sitt eget kön”, 2002) hade 36,8% av de 1285 svarande någon gång försökt ta sitt eget liv. 73% av de tillfrågade skämdes ibland för att de gillar någon av sitt eget kön. Enligt olika undersökningar (USA, Norge, Sverige) så är det mellan 1,5 till 7 gånger högre risk att homo/bisexuella försöker ta sitt liv jämfört med heterosexuella ungdomar i motsvarande ålder. Ingen forskning på detta område om transpersoner finns.” *

Studien ovan handlar enbart om homo- och bisexuella personer. Dessa är, om man jämför med transpersoner, relativt accepterade i vårt samhälle. De flesta idag känner eller känner i alla fall till personer som är öppet homo- eller bisexuella. Transpersoner däremot är okunskapen stor kring, det har man inte minst sett nu när debatten om det könsneutrala omklädningsrummet pågått.

Vi kan försöka låtsas att det inte är något problem men till slut måste vi ändå se hur verkligheten ser ut. Det ÄR ett problem. Att blunda för den faktiska diskriminering som sker, att låtsas som om det inte är en big deal att komma ut som homosexuell i vårt ”moderna samhälle” eller att raljera över när media rapporterar över de små förbättringar som sker… Det hjälper inte utveckligen framåt. För att lösa ett problem måste man först se och erkänna problemet.

Så snälla ni, välmenande personer:

– Låt den här frågan ta plats. Hur mycket plats som helst.
– Lita på de människor som berättar om diskriminering, de är de enda som kan veta.
– Låt oss som kämpar få glädjas över våra små vinster utan att förlöjligas.
– Förklara inte allt det hat och ifrågasättande av HBTQ-personer med att HBTQ-personerna syns och hörs för mycket.

Om vi tittar på andra grupper som är eller historiskt sett varit utsatta och på hur de fått kämpa för att få sina mänskliga rättigheter, för att bli accepterade i samhälle, så har de grupperna inte varit tysta och låtsats att vi redan är framme – att det inte sker någon diskriminering. Nä, de har fått skrika, slåss och kämpa för att långsamt, långsamt kunna ta små steg framåt.

I stället för att fokusera på hur mycket plats eller på vilket sätt HBTQ-personer tar plats så kan ni väl vända blicken mot alla motståndare och försöka göra en förändring där? Så länge de personerna tycker att det är avvikande, konstigt eller till och med fel med ickeheteronormativa beteenden så kommer såna här saker att ha betydelse.

Någon på Facebook skrev, efter en lång rad ifrågasättanden av huruvida intersexualitet ens existerar, att ”det blir ju bara mer konstigt om de ska få ett eget rum, vi borde väl öka toleransen bland alla elever i stället så de kan byta om i de vanliga omklädningsrummen utan att bli mobbade”.

Javisst. Börja med din egen tolerans, vettja! Om jag vore intersexuell skulle jag inte vilja dela omklädningsrum med personer som skapar långa Facebooktrådar om hur överdrivet det är att jag ska få samma rättigheter som alla andra människor.

 

* Citatet är kopierat från artikeln ”Heteronormativitet och dess konsekvenser” på RFSL:s hemsida.

0 Bli först att gilla!

2 Comments

  1. Marielle Alvdal
    3 maj, 2013

    Mycket bra skrivet!

    Reply
    • kickanwicksell
      3 maj, 2013

      Tack!

      Reply

Leave a Reply

CommentLuv badge