Vad är våldtäktskultur

De senaste veckorna har det talats och skrivits mycket om våldtäkt. En uppmärksammad friande dom resulterade i den jätteviktiga kampanjen Fatta och den nuvarande lagen har diskuterats fram och tillbaka. Behöver vi en samtyckeslag? Lever vi i en våldtäktskultur?

Vad innebär då detta, våldtäktskultur? Vad är det?

Det finns en vilja i Sverige att se våldtäktsmän som något ondskefullt och våldtäkter som något extremt. Vi vill skylla våldtäkterna på något annat! Antingen väljer vi att skylla våldtäkter på en annan kultur – ”det är muslimerna som begår våldtäkt, det ligger i deras kultur, i deras religion” – eller så ser vi våltäktsmän som enskilda och gärna psykiskt sjuka brottslingar. Vi vill polarisera, för att slippa se vårt eget ansvar.

Att den just nu mest spelade låten Blurred lines normaliserar våldtäkt och att det populära och aktuella datorspelet GTA låter sina spelare själva begå våldtäkter handlar väl inte om en våldtäktskultur?Det handlar väl bara om att sex säljer och om marknadsekonomins cynism? Eller… ? Alla dessa bilder som sprids på Facebook där man lättsamt skämtar om våldtäkt… Det är ju bara humor. Inget allvar. Eller… ?

rape-culture-in-action
Skärmdump från Facebook. ”Funpix.com”.

Och att 98% av förövarna till anmälda våldtäkter är män – det är bara en slump va?

Att beskriva vårt samhälle som en våldtäktskultur gör det tyvärr svårt för dessa personer att polarisera. Det är inte ett fåtal sjuka individer som begår våldtäkt. Det är inte en slump att männen är så överrepresenterade bland förövarna.

Jag är ledsen över att berätta det men vi lever tyvärr i en våldtäktskultur. Vi lever i ett samhälle där gråzonerna är enorma. Där vi fortfarande inte riktigt kan förstå att de flesta våltäkterna begås av människor vi själva känner och framförallt av vår egen partner. Vi lever i ett samhälle där pojkar uppfostras in i en skev mansnorm – en mansnorm där en stark sexualitet är central och där de förväntas lösa problem med våld.

pojkarslarflickorNi känner alla till klyschan där en pojke på förskolan puttar en flicka, drar henne i håret och där förskolepersonalen förklarar det med ”han är bara kär, pojkar visar omtanke på det sättet”. Hur ska dessa pojkar senare när de är män förstå att man inte alls visar omtanke genom att kliva lite över gränsen, genom att tjata sig till närhet, genom att inte lyssna riktigt på kvinnans vilja?

På samma sätt resonerar vi när män gått över gränsen i ett förhållande och haft sex med sin flickvän mot hennes vilja – ja precis, ”haft sex med”. Det krävs så mycket för att kalla det våldtäkt och vi ursäktar alltid detta med mannens lust. ”Han tycker ju bara om dig så mycket, ta det som en komplimang”. Precis samma ursäktande som kvinnor får när de antastas sexuellt på krogen eller av en manlig vän. Det är en komplimang.

I den friande våldtäktsdomen jag skrev om först i denna text så handlade friandet om att männen saknade uppsåt eftersom de kanske inte förstått att tjejen inte ville ha sex. Katarina Wennstam skriver på Aftonbladet Debatt om denna syn på männen som till och med letat sig in i rättsväsendet.

”Det är skrämmande att det finns föreställningar om att en man som blir sexuellt upphetsad slutar att fungera intellektuellt och empatiskt. Att blodet som rinner till penis på något märkligt vis dränerar hjärnan på förstånd och i vissa fall till och med på syn- och hörselintryck.”

Det här är inte en syn som vi bara har på våldtäktsmän. Det handlar om en mansnorm, ett sätt att se på alla män. Vi skämtar om hur överanalyserande kvinnor är och hur korkade och psykiskt handikappade män är, som inte kan prata känslor. Män får inte lära sig det, det är den enkla sanningen. De får inte lära sig att kommunicera, att sätta sig in i hur andra människor känner.

Och där har vi grunden för våltäktskulturen.

Våldtäktskulturen handlar dock om så mycket mer. Den handlar om att vi fortfarande frågar vad kvinnor har på sig – detta grundar sig också i vår syn på män som djuriska och inkapabla att hantera sina sexuella lustar -, vi tror fortfarande att våltäktsmannen är en främmande man i en park – vi minns väl fallet i Bjästa där ett helt samhälle förnekade att en ”trevlig, snygg och populär kille” kunde begå våldtäkt – och vi lever i ett samhälle där män förväntas vilja ligga mycket mer än kvinnor och således ska försöka lura till sig ett ligg. Var går gränsen? När blir övertalning våltäkt?

Vi kan inte längre låtsas som om våltäkter är enskilda fall, att våldtäktsmän är mentalt störda individer och att alla vi som inte begått en våldtäkt i juridisk mening står utan ansvar.

Vill vi stoppa våldtäkterna på riktigt? Då måste vi våga se problematiken bakom!

Vi måste våga se att vi lever i en våldtäktskultur.
Läs också dessa tre texter skrivna av tre män som förstått och erkänner våldtäktskulturen.
Inti Chavez Perez – Män – tillsammans kan vi stoppa våldtäkterna
Daniel Swedin – Skända patriarkatet och svik manligheten
Johan Ehrenberg – Alla män ansvarar för våldtäkterna

2 personer gillar detta!

11 Comments

  1. Anonym
    11 oktober, 2013

    Otroligt viktig text! Hela (hetero-)sexakten är ju ett enda patriarkat. Jag hör det ofta när väninnor pratar om sitt sexliv. Hur det kretsar kring pojkvännens erektion och utlösning. För sex är penetration. Allt annat kallas ”förspel”. Och när killen kommer är sexet över. Och får killen inte upp den, då kan man inte ha sex (för att han skulle stimulera sin tjej utan att få penetrera henne med sin penis verkar otänkbart i många fall). Men är tjejen inte våt, då kan man ändå ha sex (då använder man glidmedel och uppmanar henne att slappna av). På sexualundervisningen fick vi trä kondomer på gurkor. För sex är penetration (det är nog därför vi lesbiska ej anses ha riktigt sex, vi kramas ju bara, host host). Att kvinnor har en klitoris som är skön att vidröra, det pratade man inte om i skolan. Man pratade om kondomer och sjukdomar, ej om njutning och ömsesidighet. Inte konstigt då att de killar som jag haft ”sex” med (läs: som har satt på mig), innan jag insåg att det är kvinnor jag vill ligga med, har fortsatt att penetrera trots att jag har grimaserat och sagt att det gör jävligt ont. ”Du spänner dig nog”. Inte konstigt att jag själv inte reagerade på att det gjorde ont (pga att jag inte var ett dugg attraherad), jag hade ju bara fått lära mig hur man trär på kondomer – hur lust känns hade jag inte den blekaste aning om. Och det sexuella övergreppet som en gång skedde (om nu inte de andra påsättningaena var övergrepp, vilket de kanske var) såg jag inte som ett övergrepp, jag svarade ju på hans ömhetsbetygelser och ”fegade ur” då han ville ligga (återigen: inte ett jävla dugg attraherad) så då är det väl inte konstigt att han blir arg och besviken och försöker ändå? När jag senare gick till en (manlig) gynekolog för att undersöks den mystiska smärta som satt kvar långt efter senaste penetrationen (och innan undersökningen berättade att jag var rädd eftersom jag varit med om sådant jag inte ville vara med om och att han måste vara försiktig) då skrattade han till vid åsynen av rodnaden i underlivet och skojade ”har du haft hårt sex eller?”. In med vagialt ultraljud, stark penis-flashback, panik och tårar och ”aj det gör ont!” och svaret blev ”Du spänner dig, slappna av”. Återigen. Du spänner dig, slappna av…

    Reply
    • Anonym
      11 oktober, 2013

      PS. Ingen av dessa killar har varit elaka, psykiskt störda, brottslingar eller muslimer, för att återknyta till ämnet. Ingen av dem har menat illa eller förstått att de gjort fel. Mönster i samhället, inte individer. Och om dessa mönster till och med lyser igenom inom gynvården i 2000-talets Sverige, då har vi problem!

      Reply
      • kickanwicksell
        12 oktober, 2013

        Blir så himla ledsen av att läsa detta, om än inte förvånad. Tack för att du delar med dig!

        Reply
  2. littera69
    11 oktober, 2013

    Jag undrar vad som hänt om jag dragit en Dagisfröken i håret och sagt att jag nog var lite kär i henne?

    Reply
  3. Elin - tankar från draknästet
    11 oktober, 2013

    Välskrivet och pedagogiskt (som alltid!) om viktigt och skrämmande ämne! Precis som Anonym här ovan tänker jag på sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Jag är född -85 och alltså inte lastgammal, men det som vi fick lära oss i högstadiet är ju som ett skämt! Så dåligt, så oanvändbart. Jag önskar att alla bra bloggar och till exempel Ligga med P3 hade funnits när jag var yngre. Och att vi hade diskuterat det i skolan.

    Reply
  4. Lina (Syster)
    15 oktober, 2013

    Som vanligt mycket välskrivet och så sant! Så skönt när någon annan kan sätta ord på ens egna tankar och funderingar, samt kasta in konkreta argument. Tack för att du orkar stå upp för det som så många blundar för!

    Reply
  5. DIogenes
    26 oktober, 2013

    ‘Projektiv identifikation’

    Reply
    • kickanwicksell
      26 oktober, 2013

      Bekant med fenomenet, ja. Hur menar du att det är relevant här?

      Reply
  6. Våldtäktskultur över artgränser | Syster Vegan
    1 november, 2013

    […] Jag är ledsen över att berätta det men vi lever tyvärr i en våldtäktskultur. Vi lever i ett samhälle där gråzonerna är enorma. Där vi fortfarande inte riktigt kan förstå att de flesta våldtäkterna begås av människor vi själva känner och framförallt av vår egen partner. Vi lever i ett samhälle där pojkar uppfostras in i en skev mansnorm – en mansnorm där en stark sexualitet är central och där de förväntas lösa problem med våld. (Läs hela hennes inlägg om våldtäktskulturer här) […]

    Reply
  7. Tricia F.
    17 februari, 2014

    Varför känns det som om man på ett sätt vill få män som gör detta att framstå som ”hjälplösa när deras sexualitet tar överhanden”? Det är som att säga att killar inte är lika civiliserade och intelligenta som kvinnor, om man försöker ursäkta deras beteende på att upphetsning tar överhanden. Är det det män vill framstå som? Ointelligenta? Nej jag tror inte det, och de ÄR heller inte det, men det är vad samhället vill få dem att framstå som. Och även de själva, så som de marknadsför sitt tänkande i denna frågan.

    Man KAN tänka även när man är kåt. Kvinnor kan ju det, right? No difference!
    Man KAN styra sina känslor och handlingar.
    Man KAN välja att göra rätt. Och fel.

    (Ursäkta viss generalisering. Det finns undantag från denna skara män).

    Reply

Leave a Reply to littera69

Cancel Reply

CommentLuv badge