Det är grottmannen som våldtar och krigar, Gabriella Bark

Posted by on Nov 25, 2013 in Genus & feminism | One Comment

”Vi behöver riktiga karlar och män – inga jävla hen”

Så lyder titeln på en väldigt uppmärksammad krönika skriven av Gabriella Bark på Nyheter24.se. De flesta feminister jag känner och följer bemödar sig inte ens att bemöta krönikan. Den är så absurt överdriven att den faktiskt inte ens går att ta på allvar. Ingen skulle bli förvånad om det hela vore ett PR-trick av något slag. Därför låter många bli att över huvud taget nämna den, för att inte skapa den uppmärksamhet och provokation den förmodligen har ett syfte att skapa.

Jag vill ändå kommentera ett par grejer, jag tycker nämligen att den – trots, eller kanske på grund av, alla överdrifter – är ett väldigt pedagogiskt exempel på antifeminism. Intressant är ju att Nyheter24.se väljer att ta in och publicera den – inte att den skrivits.  Det innebär att det finns ett intresse och något slags stöd för saken, och därför tycker jag att det finns ett värde i att tala om den.

Bark börjar med att beskriva en grottman, en urtidsman, en RIKTIG MAN™; ”Grottmannen grabbar tag kvinnan i håret och sliter in henne i grottan. Han har ursinningslöst gorilla-sex med henne tills han är utmattad och nöjd.”

Hon skriver senare att dessa grottmän inte är det hon strävar efter; ”Jag vill vara omgiven av stolta och självsäkra män. Inga gorillaknullande grottmän, men inte heller några hålögda nervvrak som knappt kan liknas vid skuggor av sina alfahanar till förfäder.”

Hon menar nämligen att ”jämställdhetsgrejen har gått så långt att männen har börjat tappa sin identitet”.

Hon tycker synd om männen som blir ”pappa-deprimerade” när de tvingas byta blöjor och menar att männen blir bittra över den kroniska tristess jämställdheten innebär.

Jämställdheten har gått för långt. Detta uttjatade och fullständigt ologiska resonemang. Jämställdhet innebär lika rättigheter och lika möjligheter oberoende av kön. Kan detta gå för långt? Nä, det kan det inte. Är vi ens jämställda ännu? Nej, det är vi inte.

Bark avslutar med ”Och killar, börja ta för er, avlossa ett ordentligt djungelvrål, slå er över bröstet och våga vara maskulina män” men har ännu inte beskrivit – mer än det om grottmännen – vad exakt det är hon syftar på.

Vad vill hon ha för män? Vilka är de ”riktiga karlarna”?  Vad är maskulint, enligt Bark? De ska inte vara exakt de gorillaknullande grottmän hon beskriver, men ändå lite mer åt det hållet? Kanske lite mindre sofistikerade och empatiska? Lite mer våldtäktsbenägna, helt enkelt?

Vi står fortfarande med det faktum att 94% av alla våldsbrott och 98% av alla våldtäkter 2012 begicks av män. Jag tror inte att detta beror på att jämställdheten gått för långt. Jag tror inte att vi skulle få ett trevligare samhälle om vi ens bara fick lite mer grottsmansmaskulinitet tillbaka. Jag tror inte att ”arga feminister som gallskriker så fort en man betalar notan” är vår tids största problem.

Så jag ställer mig åter frågan: ”Män är djur” – vems åsikt är det egentligen?

1 person gillar detta!

1 Comment

  1. preciousley
    25 november, 2013

    Jag tänkte på det där om att män blir ”pappadeprimerade”. Kvinnor som blir ”mammadeprimerade” då? De ska vi inte tycka synd om i så fall? Det är väl bättre att dela på ansvaret av barn, eller…?

    Reply

Leave a Reply

CommentLuv badge