Norm är det vi inte ser eller talar om

Ordet norm används ofta, men kan kanske upplevas som ett luddigt begrepp.
Vad är betyder egentligen ordet norm och hur vet vi vad som är norm?

I många fall blandas norm ihop med majoritet eller ideal. Detta stämmer inte riktigt, även om det givetvis finns vissa samband.

Ett välanvänt men pedagogiskt exempel på en norm är nyhetsrapportering i USA. När en nyhetsuppläsare talar om ett brott som begåtts och ska beskriva förövaren säger hen ”a man” eller ”a black man”. Att någon beskrivs som ”a white man” är extremt ovanligt. Ett annat tydligt exempel är ”kvinnliga musiker” och ”kvinnliga komiker”, ställt i relation till ”musiker” och ”komiker”. Eller har någon av er hört exempelvis Magnus Betnér benämnas som en manlig komiker?

Detta behöver inte vara någonting som är i majoritet, eller någonting vi försöker eftersträva utan helt enkelt det som är normalt och självklart. Är det bara ”en man” så förutsätts det att han är vit och med ”en komiker” åsyftas en man.

För att förenkla kan man säga att normen är det som inte behöver nämnas – det som är  underförstått och tas förgivet. 

Det som följer normen beskrivs sällan – i böcker, i musik, i nyhetsartiklar och så vidare. Det är avvikelserna som beskrivs och som också uppmärksammas. När litteraturprogrammet Babel i ett avsnitt enbart bjudit in rasfierade kvinnor  så var det många som uppmärksammade detta och undrade om det hela hade något särskilt syfte. Var det ett speciellt tema?

Det är samma anledning till att homosexuella personer måste ”komma ut” medan alla icke-utkomna personer förutsätts vara heterosexuella. Är man hetero behöver man inte ens benämna det. Heterosexualitet är norm.

Detta är ett problem om man vill vara normkritisk. Normen är osynlig och kräver en väldigt medveten blick för att bli synlig. Det är avvikelsen från normen som syns och som inte kräver någon särskilt blick och därför upplevs ofta avvikelserna mycket starkare och tydligare än normen.

Så länge någonting är norm så kommer det också att vara osynligt – det är upp till oss att arbeta normkritiskt och försöka sprida dessa glasögon till så många vi kan. Normen måste belysas – normen måste bli sedd!