Normaliserad rasism och högerpolitik är inte opartiskhet

Posted by on Feb 23, 2014 in Socialism, Xenofobi & rasism | 2 Comments

Sverige genomgår just nu en normaliserinsprocess. En normaliseringsprocess där det som för tio år sedan förfärade oss numer är rumsrent. Där det som för fem år sedan ansågs vara odemokratiskt numer skyddas av demokratins främsta förespråkare.

Normalisering innebär att vi sakta, sakta vänjer oss vid något, och där gränserna sakta, sakta förskjuts.

Idag riskerar man att stängas av från Sveriges radio för att man benämner Sverigedemokraterna som främlingsfientliga. Detta trots att ordet är sakligt och korrekt enligt granskningsnämnden. Detta trots att ordet egentligen är en väldigt mild benämning av partiets ideologi. Såsom Jason ”Timbuktu” Diaketé sade för ett par månader sedan: Sverigedemokraterna hatar inte främlingar. Jason är ingen främling. Sverigedemokraterna särskiljer utifrån hudfärg, inte främlingskap. Det är rasism. Ändå ses det som kontroversiellt och partiskt att benämna Sverigedemokraterna som främlingsfientliga.

Så såg det inte ut för tio år sedan. Inte ens fem. Så fungerar normalisering.

Vi står inför ett riksdagsval. Vi har fyra regeringsbärande partier och vi har en opposition.

Personer ur Svenskt näringsliv får uttala sig som oberoende ”experter” i nyhetsrapportering, detta trots att Svenskt näringsliv är en högst partisk lobby- och intresseorganisation, men en film som dokumentärt skildrar de negativa konsekvenserna av den nuvarande regeringens politik ses som för systemkritisk (blir inte kritik mot ett system automatiskt systemkritisk, och är inte det syftet med kritik?) för att visas i SVT samma år som det är val.

Den politik som förs idag är normaliserad. Vårt ekonomiska system ses som normalt och allt annat som kontroversiellt och extremt.

I SVT:s och Sveriges radios uppdragsbeskrivning står att ”programverksamheten ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv” och att de är skyldiga att ”hävda dom demokratiska fri- och rättigheterna och alla människors lika värde”.

Soran Ismail tar avstånd från rasism. Inte från Sverigedemokraterna som parti eller Sverigedemokrater som personer – det är han alltid tydlig med att påpeka – utan från den politik Sverigedemokraterna står för. Soran är en stark förespråkare av demokrati, men vill diskutera rasism. Ändå ses han som för partisk för att vara programledare i ett nöjesprogram i Sveriges radio under valåret.

Lars Vilks försvaras ständigt med argument om ”konstnärlig frihet”. Lars Vilks som med sin konst hetsar mot en av vår tids mest utsatta grupper och som deltagit i uttalat rasistiska och nazistiska sammanhang. En låt med textraden ”dunka Jimmie gul och blå” anses inte gå under samma konstnärliga frihet utan fördöms och förbjuds.

Idag är vår allmänna radio och TV mitt i den normaliserinsgprocess som leder till att antirasism och systemkritik ses som odemokratiskt – trots att det är precis tvärtom. Att inte låta oppositionell kritik föras fram och att låta den politik regeringen står för ses som objektiv sanning – det är odemokratiskt.

En fri och kritisk media är en av grundpelarna för det demokratiska samhället.
Idag har vi i Sverige en ängslig och okritisk media.
En media som tror sig skydda demokratin, när den i själva verket gör motsatsen.

1 person gillar detta!

2 Comments

  1. sak
    24 februari, 2014

    Väldigt bra skrivet!

    Reply
  2. Freja
    25 februari, 2014

    Precis det här gör mig galen! Vad ska vi med Public Service till när de är så här mesigt tandlösa?

    Reply

Leave a Reply

CommentLuv badge