Kulturrasismen, den nya rasbiologin?

Rasism, vad är det egentligen? Åsikterna om ordet går isär, journalister bråkar om hur ordet ska användas och till och med forskare verkar oeniga. Missbrukas ordet? Har det blivit inflation när det används så generöst?

”För att vara rasist måste du dela upp människor i olika raser,
och anse att en av raserna är överlägsen de andra”.

Så skrev någon i ett diskussionsforum häromdagen, och jag upplever att just den definitionen är vad många utgår från när de talar om rasism. Det är också vad jag lärde mig i grundskolan. Efter ett par års studier i mänskliga rättigheter och en del läsning i ämnet har jag ändrat uppfattning. Den allmänna bilden av ordet rasism är allt för enkel och i många fall direkt felaktig.

De flesta tänker förstås på Tyskland och nationalsocialismen när de hör ordet – rasbiologi, utrotning av en viss ras – men faktum är att just den formen av  rasism mycket på grund av det som hände i Tyskland inte längre är särskilt aktuell eller populär. Och den sortens rasism är långt ifrån den enda.

KULTURRASISM

Som jag tidigare skrev är ordet omdiskuterat men något de flesta är överens om är essentialismen – uppfattningen att egenskaper eller beteenden är kopplade till etnicitet eller hudfärg. Detta essentiella behöver inte vara biologiskt utan kan lika gärna vara kulturellt. Kulturrasister menar att personer som tillhör vissa kulturer också har vissa egenskaper samt att dessa inte går, eller är extremt svåra, att förändra.

Rasister menar att vissa grupper helt enkelt inte kan fungera tillsammans och att de bör leva åtskilda – oavsett om det handlar om biologi, kultur eller religion.

(Ur boken ”Rasism” av George M. Fredrickson)

NATIONALSOCIALISMEN

I Tyskland var rasismen en del av en politisk ideologi – nationalsocialismen. Utöver rasism är nationalism och socialkonservatism två grundpelare i ideologin. Familjen är viktig, en stark brottsbekämpning förespråkas, välfärd är betydelsefull, men också traditionella värden såsom könsroller och en konservativ syn på sex och relationer. Ett lite otippat inslag i nationalsocialismen och socialkonservatismen är djurrätt. Hitler är känd för att ha varit vegetarian, och att värna om djurs rättigheter är ett ganska vanligt inslag i nationalsocialistiska rörelser. Ytterligare en viktig aspekt i nationalsocialismen är en utpräglad hierarki och ett starkt ledarskap.

RASISM I SVERIGE?

”Genomgången av forskning om Sveriges historia ger fog för slutsatsen att rasismen är
en integrerad del av Sverige. Idén om att Sverige skulle ha stått utanför det europeiska
koloniala projektet och därmed förskonats från ett rasistiskt arv måste förkastas.
[…] Efter andra världskriget har det i Sverige rått en förnekelse av att rasism
och etnisk diskriminering var och är en integrerad del av det svenska samhället.”
– Paul Lappalainen

Under nazisttiden i Tyskland så var nazismen stark även i Sverige, och trots att vi inte tog något formell ställning i själva kriget så var stödet för NSDAP och nazismen utbrett. Många av de politiska partierna förde en nazistisk politik och Sverige var ett av världens då mest framträdande inom rasbiologisk forskning. Sverige har även en kolonial historia samt har utövat allvarlig strukturell diskriminering och förföljelse av romer. Många av dessa direkta brott mot mänskligheten har sopats under mattan, utan att Sverige ens riktigt erkänt det – och idag är vår självbild fri från både rasism och orättvisa. Men nog finns det rasism i Sverige fortfarande – dels det vi kallar vardagsrasism, men även parlamentariskt.

”Det faktum att vi ser assimilering som möjlig
och eftersträvansvärd är inte detsamma som
att vi också ser den som okomplicerad.
Assimileringsprocessen är ofta lång och
problemfylld och historien visar att det
ibland kan ta flera generationer innan
den är slutförd och i vissa fall lyckas
den inte överhuvudtaget, utan leder
istället till uppkomsten av segregerade
och särkulturella samhällen.”

Exemplet ovan är kulturrasism. Sverigedemokraterna skriver på sin hemsida att vissa kulturer inte kan assimileras, dvs ”bli svenskar” – inte ens på flera generationer.

På hemsidan och i principprogrammet kan man också läsa att deras viktigaste frågor är äldrevården och krafttag mot brottslingar. Kollar man på motioner som har lagts av Sverigedemokratiska riksdagsledamoter det senaste året rör många av dem familjen, ökad brottsbekämpning och förbättrad djurlagstiftning. Inget av detta är förstås dåligt, men stämmer väl överens med nationalsocialismens socialkonservatism. Andra saker som går att finna bland sverigedemokratiska motioner är ökad makt åt kungen samt förändrad sexualundervisning i skolan – en motion där dagens sexualundervisning beskrivs som att ”sex endast ska ses som något tekniskt utan koppling till kärlek” och där det propageras för att lära ut en mer återhållsam syn på sex. Kärnfamiljen beskrivs som avgörande för ett samhälles överlevnad och Sverigedemokraterna fördömer i stort sett alla jämställdhetsåtgärder som satts in i det svenska samhället, eftersom de menar att de biologiska skillnaderna mellan könen resulterar i olika livsval.

”Marina Ghersetti och Anna Levin har studerat
rapporteringen av attentaten mot World Trade
Center i USA den 11 september 2001, i studien
Muslimer och islam i svenska nyhetsmedier.
Här konstateras att beskrivningarna bl.a.
uppvisade följande drag: Muslimska länder
buntas ihop, muslimer är obildade, känslostyrda
och starkt troende. Muslimer är farliga, världen
polariseras och Väst är bäst. Levin och Ghersetti
gör också en särskild bildanalys. Den visade att
närmare två tredjedelar av alla bilder med
anknytning till islam (534 bilder analyserade),
associerades till krig och våld.”
– Paul Lappalainen

Bilden ovan är hämtad ur Sverigedemokraternas valfilm 2010. De väljer en av Sveriges utsatta grupper – pensionärer – och ställer dem mot en annan utsatt grupp – muslimer. Att de väljer pensionärer är ingen slump utan är en del i socialkonservatismen. Precis som i citatet ovan så målas muslimerna i filmen upp som en opersonlig och hotfull mobb. Och precis som i nazityskland så anspelade man på känslor om orättvisa för att rättfärdiga negativ särbehandling av en grupp människor.

Jag säger inte att Sverigedemokraterna är nationalsocialistiska, eller att vi är påväg mot en ny förintelse. Dock kan man inte bortse från det faktum att Sverigedemokraternas retorik och politik påminner mycket om den NSDAP förde innan Tyskland blev totalitärt.

Det sägs ofta att ordet rasism används för ofta och att det – som jag tidigare nämnt – blivit inflation på ordet. Jag skulle dock säga att vi är lite för rädda för ordet och framförallt att kunskapen om ordets betydelse behöver öka. Om vi ska kunna förebygga sådant som hände i Tyskland, i Sydafrika eller andra länder som drabbats hårt av rasism så måste vi våga se rasismens olika uttryck. Rasism kommer förmodligen alltid att finnas – men anledningarna till den och formerna av den kommer att förändras med tiden.

Dela bilden (Facebooklänk) för att sprida kunskapen om ordet rasism och dess betydelse!

Källor:
– Det blågula glashuset av Paul Lappalainen
(Paul Lappalainen är utredare på Diskrimineringsombudsmannen och expert i det Europeiska nätverket av städer mot rasism.)
– Rasism av George M. Fredrickson
(George M. Fredrickson var professor i amerikansk historia på Stanford University. Han var en pionjär inom fältet för rasismens historia. 1982 nominerades han till Pulitzer-priset.)
– Sverigedemokraternas hemsida
– Riksdagens hemsida