Sverigedemokraterna banar väg för militanta nazister

För ett par veckor sedan sände SVT ett Uppdrag granskning-avsnitt om Svenska motståndsrörelsen (SMR) – den organisation som attackerade demonstranterna i Kärrtorp i december förra året. Svenska motståndsrörelsen stämmer bra överens med mångas bild av nazister, med sina svarta uniformsliknande kläder, sin hårda retorik och sina hyllningar av det ”ariska”. Därför skrämmer de oss. De är militanta, icke-parlamentariska och tror på en revolution för att uppnå nationalsocialism. Att ta avstånd från Svenska motståndsrörelsen är enkelt, men att förklara varför de mobiliserar och växer just nu tycks vara svårare.

I torsdags, på första maj, demonstrerade det växande Svenskarnas parti (SvP) i Jönköping. Svenskarnas parti är inte uttalat våldsamma, utan är ett parti som säger sig tro på den parlamentariska vägen till ett “etniskt homogent Sverige”. Dock var det just medlemmar ur Svenskarnas parti som den 8 mars attackerade en grupp feminister varav en var nära att mista livet.

Svenskarnas parti ställer i år upp i 35 kommunalval, sex landstingsval samt i riksdagsvalet. Svenskarnas parti är nazister och vill göra rasbiologiska tester för att avgöra vem som är svensk, men de är strategiska på så sätt att de valt den parlamentariska vägen för att kunna utnyttja Sveriges starka yttrandefrihet och sprida sina åsikter. Sakta anpassar de, precis som Sverigedemokraterna gjort, sitt språk och sin framtoning, och i takt med det får de också mer demokratiskt utrymme.

Svenskarnas parti sitter redan i fem kommuner. I Grästorp valdes de in men de sitter även i Nykvarn, Mönsterås, Hedemora och Lidköpings kommunfullmäktige. På de tre senare sitter de på Sverigedemokraternas mandat (och i Nykvarn på Nationaldemokraternas). Detta innebär att personerna blev framröstade som Sverigedemokrater men sedan av olika anledningar lämnat Sverigedemokraterna för att företräda Svenskarnas parti i stället.

Kopplingarna mellan SMR, SvP och SD är många.  När Svenskarnas parti demonstrerade i Jönköping livesände Svenska motståndsrörelsen demonstrationen på sin hemsida. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och sedan de upprättade sin ”nolltolerans mot rasism” har många medlemmar lämnat partiet till förmån för Svenskarnas parti.

Svenskarnas parti och Svenska motståndsrörelsen är visserligen kritiska till Sverigedemokraternas nya finslipade retorik men håller ändå ständigt Sverigedemokrater vid ryggen, och ser man på medlemmars och aktivas Twitterkonton så består flödet till stor del av framträdande Sverigedemokrater. Över huvud taget delar de många problemformuleringar. De talar alla om en ”islamisering” och ser mångkulturen som hot mot ”det svenska”.

Bild: Emanu

Det är stor skillnad på Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti och Svenska motståndsrörelsen – missförstå mig inte på den punkten. Det är däremot naivt att tro att det skulle vara en slump att alla dessa rörelser blommar upp, växer och mobiliserar samtidigt.

Sverigedemokraterna (SD) har i svensk politik dels fått möjlighet att rikta fokus på frågor om invandring och integration, dels förskjutit gränsen i samtalen och normaliserat en ”vi och dom”-retorik – men framförallt har de med sina framgångar ingjutit hopp hos alla rasistiska rörelser. Sverigedemokraterna har visat att det finns ett stöd för de här idéerna och ger dem ökade möjligheter att nå ut och påverka andra likasinnade.

För att stoppa den skrämmande utveckling vi ser i Sverige idag måste vi våga se hela bilden. Svenska motståndsrörelsen är skrämmande och vi ser genom deras våld ett reellt hot mot vår demokrati, men hotet kommer inte bara från dem – och de har i allra högsta grad gynnats av Svenskarnas partis framgångar, som i sin tur ridit på Sverigedemokraternas framgångsvåg.

Ingenting sker i ett vakuum. Vi måste våga se kopplingar och samband.
Vi måste våga se att Sverigedemokraterna banar väg för militanta nazister.