En hen?
Jag tror inte att jag är ensam om att vara så leds på att diskutera och förklara ordet hen att jag håller på att spy så fort någon sätter igång. Diskussionen om hen är en ickediskussion – en absurt överdriven reaktion på ett litet ord.
Ja, hen betyder höna på engelska – eller brynsten på svenska – men vet du, det finns fler ord som har andra betydelser på engelska och på svenska. Barn = lada. Kiss = puss. För att inte tala om det sanslöst förvirrande ordet fil som kan betyda både mjölkbaserat livsmedel, verktyg av härdat stål, del av väg där bilar kör, digital information och mycket mer. Ändå har jag aldrig missförstått människor som använder ordet fil i olika sammanhang – är det inte fantastiskt!?
”Vänta nu, sa du att du åt ett verktyg av härdat stål med müsli till frukost?!”
Och nej, att ordet hen införs i det svenska språket innebär inte att alla kommer bli könslösa. Varken din könsidentitet eller dina genitalier kommer att berövas dig och ingen lag kommer att förbjuda dig från att använda könsspecifika ord såsom bror, pappa, son, pojkvän och så vidare. Ingen kommer att tvinga dig att uttala de fruktansvärt förvirrande könsneutrala (könslösa?!) orden syskon, förälder, barn eller partner igen.
Nä, okej. Allvarligt då. Hen är ett ord. Ett komplement till det nuvarande språket. Ett pronomen. Vad är det som skrämmer så mycket? Majoriteten av de pronomen vi har och som de flesta av oss redan använder dagligen är könsneutrala. Du, jag, vi, ni, de och så vidare. De flesta könsspecifika ord vi idag använder om människor – t.ex de jag redan nämnde: bror, syster, mamma, pappa, flicka, pojke – har redan ett könsneutralt alternativ.
Hen kan användas när:
1. Könstillhörigheten är okänd.
– Jag var hos läkaren idag.
– Jasså, vad sa hen?
Visst går det att säga eller skriva han/hon men varför komplicera? Dessutom ett ypperligt tillfälle att undvika fördomar kring kön! De flesta gångerna antar vi nämligen att personen i fråga hade en speciell könstillhörighet, och det spär i sin tur på våra förutfattade meningar om vilket kön t.ex. en läkare bör ha.
2. Könstillhörigheten är irrelevant.
I många situationer är könet över huvud taget inte relevant. Vi har av någon anledning i vårt samhälle lagt en väldigt stor vikt vid könstillhörigheten, men varför? Helt ärligt: om en person ska berätta om ett spännande samtal, om en pinsam händelse i affären eller liknande – är det då viktigt att veta könstillhörigheten på de medverkande? Hade det varit lika viktigt att berätta skostorlek? Hårfärg? Ibland är kön relevant – framförallt när man vill analysera könsroller/genus – men ibland stjäl det bara fokus från det viktiga.
3. Könstillhörigheten är en annan än man/kvinna.
Det finns en stor grupp människor som varken identifierar sig som män eller kvinnor. De vill kanske ses som enbart människor, eller som ett tredje kön, eller en blandning. Hur som helst är hen ett väldigt praktiskt pronomen för dessa personer (läs denna om detta provocerar dig).
Blanda dock inte ihop pronomen med identitet. Människor är inte ”en hon”, ”en han” eller ”en hen”. Människor är kvinnor, män, människor, kamrater, varelser eller vad de nu vill kalla sig. Hen är ett ord som kan användas precis som vilket annat pronomen. När personer pratar om mig och min syster säger de ”dom”, när de pratar till mig säger de ”du”, när de pratar om mig säger de ”hon” men de kan lika gärna säga ”hen” om de inte känner till min könstillhörighet eller den är irrelevant. Jag är inte en hon eller en hen.
Och nej – jag tror inte att det lilla ordet hen är lösningen vare sig på transfobi eller ojämställdhet. Hen är ett ord. Ett pronomen. Ett praktiskt komplement i vårt språk, som ibland också kan underlätta när man med hjälp av språket vill inkludera i stället för att exkludera. Så mycket mer än så är det inte, och det är därför jag kan känna att motståndet och hatet mot det lilla ordet är så sanslöst överdrivet.
Jag låter Ellen Ekman avsluta med en träffsäker bild av hur det känns att behöva skriva 4 000 tecken för att försvara och förklara användningen av ett litet pronomen. Nåja, nu kan jag ju länka hit i stället för att hoppa nedför balkongen i alla fall.
52 Comments
Annika
26 juni, 2014Bra skrivet! Varför folk skall vara så rädda för ett smidigt litet nytt ord förbryllar mig!
Kickan Wicksell
26 juni, 2014Tack och ja, samma här!
HellaBella
29 juni, 2014Ja man kan fundera över varför det blir sådant rabalder för ett nytt litet ord, hen. Men jag kan förstå det faktiskt. Jag vill att folk ska se mig som en kvinna, för jag är stolt över att vara en kvinna, då vill i alla fall inte jag bli kallad för HEN för jag är en HON eller en KVINNA.
Kickan Wicksell
29 juni, 2014Fast fortfarande, du ÄR inte en hon, du är en kvinna. Blir du lika provocerad när någon säger ”du” åt dig? Eller kallar dig för en ”person”?
Anna
3 juli, 2014Hej HellaBella! Ja alltså du har ju redan löst det lilla problemet – du är kvinna, ser dig som kvinna, vill bli benämnd som kvinna – alltså är du bortom all rimligt tvivel en hon.:) Jag jobbar i elevhälsan på en gymnasieskola och tycker att hen är ett alldeles lysande ord, inte minst för att skriva lite lagom avkodade mail. I stället att för att skriva att jag träffade elev x igår och hon/han så skriver jag i stället hen…. Perfekt – inget avslöjande som kan röja någon sekretess! Så läs texten en gång till – hen är inget ord som ska användas för alla människor och ersätta hon/han utan det är ett komplement men kan också användas av människor som inte identifierar sig som varken hon eller han – men det gäller ju inte dig! Voila! Busenkelt!
Kickan Wicksell
3 juli, 2014Fast jag vill dock påpeka att man inte ÄR ”en hen” eller ”en hon”. Det är ett pronomen. Precis som jag ibland blir benämnd som ”min syster” och ibland ”mitt syskon” av mina syskon. Det ena utesluter inte det andra och inget är mer rätt än det andra. Jag identifierar mig ändå som tjej.
C.
26 juni, 2014Igår raderade jag en fb-vän pga hen postade den där korkade bilden ”for my swedish friends…” med en höna och texten ”This is a hen” samt bild på man och kvinna. Pallade inte… Lol alltså hen är så jäkla uttjatat, förstår inte hur folk ej bara kan acceptera och gå vidare. Bra skrivet, denna ska jag slänga upp i fejset på alla henmotståndare jag möter framöver!
Kickan Wicksell
27 juni, 2014Tack! Det är största anledningen till varför jag skriver – för att jag ska kunna använda texterna i alla diskussioner sen! 😉
Tess
26 juni, 2014Bra skrivet! Folk har missförstått och blivit rädda för detta lilla ord hen. Som att någon ska komma och ta deras kön från dem och göra dem könslösa. De ska ha friheten att vara som de vill vara och det ska även gälla andra människor som kanske inte hänger upp hela sin identitet på kön.
Tess senaste inlägg: Rea på Lindex
Kickan Wicksell
26 juni, 2014Tack!
caj
26 juni, 2014jag håller med dig, jag kommer visserligen aldrig använda mig av ordet hen, men tycker dock att folk får göra det, men jag håller inte alls med om seriestrippen då det vanligtvis med feminister är helt motsatt, min upplevelse är att många feminister trycker på sin uppfattning på en och inte vice versa, men det är dock bara min upplevelse
Kickan Wicksell
26 juni, 2014Fast strippen handlar inte om att trycka sin uppfattning på personer. Jag trycker gärna min uppfattning på personer och har inga problem med andra som gör det mot mig. Problemet är när personer som alls inte är intresserade av ett ämne eller ens försökt sätta sig in i det men ändå ska ställa extremt grundläggande frågor som enbart baseras på fördomar eller okunskap – och då väljer att göra det till en person som kanske ägnat halva sitt liv till att studera, utbilda sig och diskutera ämnet. Det är en respektlösthet, och det är den jag är kritisk mot.
Millandeluxe
28 juni, 2014Amen på den Kickan
Eva
27 juni, 2014Den har alltid gått bra! Varför ett ord till?
Kickan Wicksell
27 juni, 2014Fast skillnaden på den och hen är ju att hen är ett personligt pronomen som syftar på en människa, medan den är ett demonstrativt pronomen som oftast syftar på ett ting, alternativt ett djur.
För övrigt så utvecklas ju språket hela tiden – det kommer nya ord ständigt. Det är ju så vi människor utvecklas också. Så – varför inte?
Olov
28 juni, 2014Tack för att du gör din tolkning av seriestrippen i kommentarsfältet!
Kait Bessing
27 juni, 2014Jag förstår inte varför ordet hen är så provocerande för vissa!
Eller jo, det gör jag nog. Det kan ju betraktas som ganska subversivt, en liten stilla protest mot den heteronormativa ordningen.
Men för mig känns ordet så naturligt, så enkelt att använda i just de sammanhang du beskriver i din blogg.
Som synskadad, som har svårt att se om personen jag nämner är en man eller kvinna, och kanske inte alltid hör det på rösten, känner jag mig väldigt bekväm med hen som alternativ till ”hon/han/den/det”.
En riktigt positiv aha-upplevelse när ordet kom!
Kait Bessing
27 juni, 2014Förresten, det är som det där med funktionshinder. Jag har förklarat och förklarat och svarat på frågor som ”Men hur ser du på tv”, ”Kan du jobba”, ”klarar du att åka tunnelbana” etc; och när man äntligen tror att man är klar kommer frågan:
– Har du försökt med starkare glasögon?
Man suckar och säger tålmodigt:
– Mina glasögon är utprovade av specialutbildade optiker på Syncentralen.
– Ja, men, tror du inte att du skulle se bättre om du försökte med lite bättre ljus?
Det är typ då man vill hoppa från Västerbron. Och det är då man säger:
– Nä. Jag vill inte se bättre! Jag är nöjd som är jag är. Mitt liv är bra nu, det blir inte nödvändigtvis bättre om jag ser bra!
Då har man nått förståendets gräns. Då skakar den andra förvirrat på huvudet och går sin väg.
Millandeluxe
28 juni, 2014Nu skrattar jag högt. Känner igen mig så i vad du skriver. Kram till dig!
Eva Lena
3 juli, 2014Hahaha, den var bra! Jag är logoped, jobbar med barn med sen/avvikande språkutveckling. Vet inte hur många gånger folk lagt huvudet på sned och frågat om barnet kanske egentligen bara hör dåligt! Som om om den samlade lingvistiska världen inte tänkt på det? Som om vi inte kollade det? Men visst, folk menar inget illa och jag ställer bergis lika aningslösa frågor själv. Hoppas bara att jag inte framhärdar i min dumhet!
PS, jättebra skrivet om hen!
J / Feministiska bloggar
27 juni, 2014Så himla bra!
Har delat detta inlägg på Feministiska bloggar på Facebook. http://www.facebook.com/feministiskabloggar
Freja
28 juni, 2014Eller hur? Använd det eller använd det inte, gör som du vill. Sen är det bra om en tänker på att respektera om någon vill vara en hen, men betydligt vanligare är ju att du i en text, precis som du skriver, när det gäller båda könen eller när könet är ointressant är så mycket enklare än att skriva han/hon, eller ”chefen”, ”medarbetaren”, ”läkaren” hela tiden…
Och det där med att hen betyder höna är ju helt absurt. De människorna kan nog aldrig prata om fart…
Jag gick en ledarskapsutbildning med genus och mångfaldsperspektiv, där de med flit valde en äldre lärobok om ledarskap till ett av momenten. I den boken omnämndes chefen konstant som han, otroligt irriterande tycker jag som är en chef som vill kallas hon…
Freja senaste inlägg: Långsam människoskapelse, sommarläsning och De osannolika systrarna Mitford
Ingela
28 juni, 2014YES! Där satt den! Så himla bra skrivet! Får jag låna? Om jag hänvisar till källan naturligtvis.
Kickan Wicksell
28 juni, 2014Absolut, låna på!
Isabell
28 juni, 2014Jag träder fram och erkänner min rädsla som är/har varit för ordet ”hen”. Men detta är på grund av hur andra har pratat om de och lagt fram de. När du skriver låter de så enkelt och simpelt och min rädsla sveper bort helt och hållet. Men min rädsla har byggts på dagis där folk rättar ens vänner med barn där och säger ”vi säger inte han eller hon, vi säger hen” och ler prydligt mot en. Eller man försöker bara ha ett allmänt snack och uttrycker sig i han och hon formen för de är det man själv föredrar och har vanan med och får rättningen av personen man samtalar med rakt i ansiktet. Säg hen, jag säger de själv ibland med, men jag blir så trött på när folk nästan bestämt sig för att hjärntvätta folk runtomkring och inte vill höra han eller hon formen. De är det som gnager i mig. Annars, har jag inget emot hen formen. Jag tycker de vekar väldigt simpelt ovh självklart när de är så som du förklarat det. Bra skrivet! Tack.
Isabell senaste inlägg: Ljusslinga från Clas Ohlsons
Danne
28 juni, 2014Hej, jag tycker att hen är ett väldigt bra ord, speciellt passande för scenario 1 som du tar upp – när man pratar om en person med obestämt kön.
Men, samtidigt så kämmer jag mig lite obekväm med det, eftersom ordet i praktiken ofta används som ett statement i den könsneutrala rörelsen. Exempelvis som i scenario två, där tycker jag att det är helt naturligt att säga han eller hon om någon även om det inte är väldigt relevant. På samma sätt som det kanske inte heller är relevant att det var hen i kassan som gjorde något pinsamt eller om det var kunden. Mycket av det vi säger är irrelevanta saker som hjälper till att måla upp en bild till de som lyssnar. Men här finns det många som använder hen som ett statement, som för att hävda att det minsann inte spelar någon roll om personen i fråga var en han eller hon, och associationerna till hur ordet används, till skillnad ifrån vad det betyder, går inte att komma undan.
Bara det att jag läser den här bloggen ifrån en ”ovanligt liten systemkritisk tesmissbrukande vänsterfeminist” är också en hint. Vill folk att hen ska användas av fler folk, tror jag att det är bra att försöka komam undan associationerna mellan ”hen” och ”systemkritiska vänsterfeminister”. Om man vågar ge upp ägandet av ordet. För de flesta är sannolikt inte, rent statisktiskt sett, ”systemkritiska vänsterfeminister”.
Kickan Wicksell
28 juni, 2014Eller så säger det en del om vilka som faktiskt vågar vara progressiva och utveckla språket på ett normkritiskt sätt. Hen behöver inte vara politiskt alls, men språkliga förändringar sker ofta av ett syfte – och ofta inte enbart praktiskt. Tänker på du-reformen t.ex.
Millandeluxe
28 juni, 2014Alltså DET DÄR argumentet; om bara ”radikaler” slutar bruka ett ord eller demonstrerar eller vad som helst. DÅ kommer gemene man våga sig fram och också stå för jämställdhet/feminism/ osv.
Varför är det den systemkritiska feministens ansvar att locka ut Svensson på gatan ? Kan inte Svensson själv gå i Prideparaden, använda hen och säga ifrån när någon envisas med att kalla chokladboll för ett skällsord?
Joe Black
28 juni, 2014Könlösa pronomen finns redan i t ex finskan och några andra språk utan att det har gjort någon som helst skillnad för jämställdheten i de länderna. Tvärtom präglas de ofta av machokultur.
Susanne
28 juni, 2014Tack! Delar det här på min facebook samt skickar länken som svar till en person som skickade den där bilden till min inbox…
Anonym i Kostym
28 juni, 2014Tre intressanta iakttagelser:
På min ridskola så kallar ridlärarinnan hästarna för ”han”. Ston som vallackar.
I Närke så kan man säga ”han” om saker i stället för den.
I Finland har man varken ”han” eller ”hon”. Så i teorin borde det landet vara jättejämställt.
Så vad skall göras åt ridskolan och Närke?
Dessutom är ord som dessa bara en fråga om makt. Det är artificiella schiboletter (Dom 12:5–6) som används för att skilja ut sig från resten av samhället. Skulle vi komma överens om att kalla Solen för ”Banan” och Månen för ”Bananan” så skulle folk reagera på det. Men i stället för att fråga om felet ligger hos oss så säger vi att felet ligger hos alla andra som inte förstår. (Och givetvis skulle vi inte anstränga oss för att förklara för dem.)
Kickan Wicksell
29 juni, 2014”Så i teorin borde det landet vara jättejämställt.” Öh, nä?
”Och nej – jag tror inte att det lilla ordet hen är lösningen vare sig på transfobi eller ojämställdhet.”
När du skriver ”skulle vi komma överens om…” så undrar jag vilka du menar med ”vi”? Språket förändras för att människor börjar använda det annorlunda. Det har funnits ett behov av ett könsneutralt pronomen – därför började folk använda hen. Snappar inte folk upp det kommer det att försvinna – använder folk det kommer det att stanna kvar. Mitt blogginlägg handlar om att människor reagerar orimligt starkt på ordet just på grund av en massa fördomar och konstiga föreställningar om det.
Ben-Hur
29 juni, 2014Låt folk reagera som dom vill. Man (du) måste inte trycka på folk sin (din) uppfattning därför att man själv tror att man har rätt!
Kickan Wicksell
29 juni, 2014Jag har inte förbjudit någon från att reagera på något särskilt sätt. Däremot har jag precis samma rätt som dem att reagera på hur de reagerar. Det här är en politiska blogg, så själva tanken med den är att ”trycka på” folk min uppfattning för att jag tror att jag har rätt!
M.
5 juli, 2014För inte alls länge sen var alla substantiv maskulinum (han), femininum (hon) eller neutrum (det) och så är det fortfarande på många ställen, inte bara i Närke. ”Hästen” är maskulinum oavsett den individuella hästens kön och ska därför omtalas som ”han”. ”Stoet” är däremot neutrum (det). För övrigt är ”en” som ersättning för ”man” vanligt i många dialekter, bl.a. i mitt modersmål värmländskan och känns helt naturligt för mig. Däremot ser jag inga funktionella skäl till den ändringen; ”man” i denna betydelse är redan könsneutralt, även om det låter likadant som beteckningen på det ena könet.
Lars
29 juni, 2014Bra förklarat och skrivet! Det är ju så enkelt egentligen, men all förändring, även om det är till det bättre, tycks möta motkrafter eftersom folk inte orkar tänka efter.
Kommer länka hit vid behov.
Camilla
29 juni, 2014I Finskan har hen alltid funnits som ett pronomen inget konstigt alls. Jag du han hon hen osv. Vad är grejen? folk verkar tro att alla ska könsstympas. Har tröttnat rejält på diskussionen jag med
Johan
29 juni, 2014Tack för en fantasktiskt bra förklaring
Andreas
29 juni, 2014Utan att kritisera ”hen” utan bara en undran, hur blir det med ackusativ- och genitivformen? ”Henne” är ju upptaget.
Kickan Wicksell
29 juni, 2014Det finns två varianter. Hen, henom, hens. Eller hen, hen, hens. Tror båda är okej men språkrådet rekommenderar hen, med argumentet:
”Kasusböjning är inte längre aktuell i svenskan, och därför är det onödigt att skapa en krånglig objektsform för ett nytt ord. Henom liknar dessutom honom och blir då mindre könsneutralt.”
Johan
29 juni, 2014Bra skrivet inte tänkt på det sättet tidigare.
Jag och min sambo väntar vårt första barn och då jag jobbar på en arbetsplats med ca 300 anställda får jag nästan dagligen frågan om det är en han eller hon. Har varit helt underbart att svara att det är en hen då vi inte tagit reda på kön.
Tommy
30 juni, 2014Här är en till:
http://e-lucassi.blogspot.se/2014/06/hen-betyder-hona.html?m=1
susanne lövgren
30 juni, 2014Bra skrivet! Vill bara komplettera med ett användningsområde till, nämligen barnomsorg och skola där man ju har tystnadsplikt. Anväder man ordet hen är det än mindre risk att avslöja barnets identitet – har också märkt att man faktiskt resonerar annorlunda när en händelse/ett beteende kopplas loss från könsrollen. Man kommer bort från ”pojkar är ju s och flickor är ju si”. Otroligt bra ord
.
Bert Lehrberg
2 juli, 2014Ordet ”hen” är väl ett praktiskt och bra ord i många sammanhang. Orden ”han” och ”honom” har traditionellt i många sammanhang stått för både man och kvinna (och, om det nu skulle finnas andra kön, dem också), vilket vissa idag helt enkelt inte verkar känna till, men det kan ju vara klargörande, praktiskt och mer tidsenligt att använda ett annat ord.
Inom juridiken har man skrivit om många lagregler efter mönstret ”han eller hon” respektive ”honom eller henne”, men det fungerar ju inte alls när de flesta som omfattas av en lagregel inte är vare sig en hon eller en han, utan en den eller ett det, i praktiken oftast ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. När till exempel aktiebolagslagen är skrivet på det sättet kan man ju undra hur lagstiftaren egentligen tänkt.
Att praktiskt använda ”hen” verkar emellertid svårare. Har försökt skriva såväl juridiska som andra texter med använding av ordet ”hen”, men gick bet när jag kom till honom/henne. Vad skriver man då, ”henom”? Känns lite väl vågat. Inom juridiken får man inte som forskare uppfinna nya ord om det inte finns mycket starka skäl för det. Att bara fortsätta med ”hen” (för att nu inte tala om ”henen”) blev så oskänt att jag inte kunde förmå mig till det heller. Skulle möjligen föredra ”henom”, men för att man skall kunna använda det ordet inom juridiken måste det i så fall först bli mer etablerat.
När ordet hen används inte bara som ett språkligt hjälpmedel utan som ett politiskt redskap för att avköna människor är jag mer skeptisk.
Helena
2 juli, 2014Jag är inte motståndare till ordet ”hen”, men jag kommer nog aldrig använda det själv. Förmodligen pga att jag inte är uppväxt med det. Jag har själv inga problem med att anvanda könsneutrala pronomen som den, denne, personen, barnet, människan eller vad det vara må. Däremot har jag ingen lust att bli omtalad som ”hen” då jag är väldigt säker på min könsidentitet, och kommer fortfarande rätta personer som omtalar mina nära som är lika säkra som jag i sin identitet. Om jag däremot träffar någon som är osäker på sin tillhörighet eller vill omtalas som hen så kommer jag försöka att göra den personen till viljes.
Kickan Wicksell
3 juli, 2014Men på vilket sätt är det skillnad mellan ”person”, ”du” och ”hen” då?
Puck
8 juli, 2014Jag är tvärsäker på min könsidentitet och mitt pronomen är hen. Jag tycker det är ledsamt när folk har den uppfattningen att personer som har en annan könsidentitet än man eller kvinna skulle vara osäkra eller könlösa. Helena, jag är precis som du, säker på vem jag är och vill inte bli omtalad med fel pronomen. Den enda skillnaden mellan oss är att din könsidentitet automatiskt respekteras och erkänns av omgivningen, medan min ifrågasätts och förlöjligas. Varför då? Vi är i grunden likadana, män, kvinnor och alla vi andra.
Jonny
3 juli, 2014Bra skrivet vill jag säga till att börja med!
Men!
För mig finns ett problem med hen…
Och det är att den som myntade uttrycket valde en vokal i ordet så det blev på tok för nära ”henne” och ”hennes”.
Så alltså LÅTER det inte så könsneutralt!
Vilket verkar vara det som är det egentliga problemet för många…?
Det finns ju faktiskt ett antal vokaler kvar för att inte likna han, honom, hon och henne.
U, å, i, y, ä, ö för att vara exakt.
Ta bort å:et av uppenbara skäl och så är det bara att välja fritt…
Bara mina två cent…
emma
3 juli, 2014Åh, heja dig! Sjukt bra skrivet, ska be flera personer i min närhet, som jag haft just dessa tröttsamma hen-diskussioner med, att läsa det.
Konkret, enkelt och fett bra.
Rickard
4 juli, 2014Vad säger du då om argumentet att svenskan redan har ett könsneutralt ord?
– Jag var hos läkaren idag.
– Jaså, vad sade den?
http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/sprakradgivning/aktuellt-sprakrad/granskade-rad/2014-04-30-hur-skriver-jag-konsneutralt.html
Notera att Svenska språkrådet anpassar sig efter hur svenskarna använder ord, så ”hen” har gått från ”använd inte” till att nu vara ”använd med försiktighet”. Om tio år är det kanske fullt acceptabelt att använda ”hen”.
Kickan Wicksell
4 juli, 2014Skriver samma sak som jag svarat på en liknande kommentar högre upp:
Fast skillnaden på den och hen är ju att hen är ett personligt pronomen som syftar på en människa, medan den är ett demonstrativt pronomen som oftast syftar på ett ting, alternativt ett djur.
Annika Winbo
5 juli, 2014Tack för ett välformulerat och trevligt inlägg , har även uppskattat kommentatorstråden. Utöver det alltigenom rimliga i att i vardagen ha tillgång till ett könsneutralt pronomen (sett ur ett politiskt/humanistiskt perspektiv) har jag personligen tänkt på hur lysande ”hen” är i situationer som faller under din punkt 1- ssk i relation till barn. Barn är ju barn och det syns inte fysiskt på dem vilket kön de har om man inte byter blöja på dem (eller de är nakna av annan anledning). Tidig föräldrastyrd färgmärkning av barn (eller att stoppa örhängen eller andra könsattribut på dem) tycker jag personligen är knasigt, och eftersom allt fler verkar hålla med om det kan man numera, tack och lov, inte automatiskt avgöra kön på barn generellt (även om handeln verkar ha en annan mening). Mitt första barn var litet innan hen dök upp som ett alternativt pronomen, och jag minns fortfarande hur frustrerande det var på lekplatsen när man liksom skulle försöka gissa sig till presumtiva lekkamraters kön för att kunna prata om dem på ett korrekt sätt (det visar sig att vissa föräldrar blir förnärmade om man gissar ”fel”). Sammanfattningsvis upplever jag det skönt att inte behöva fokusera på irrelevanta definitioner när de inte behövs (”Gå och fråga om hen vill leka!”). Sådärja, klart!
Och givetvis är det hela i stort applicerbar på vuxna, där det ju alltsomoftast faktiskt inte är det minsta relevant vilket kön folk har.