Feminism handlar inte om att förakta det feminina

Posted by on Aug 10, 2014 in Genus & feminism, Rekommenderat! | 9 Comments

Jag har alltid varit en ”stark tjej”. En sån som tar plats, som inte ursäktar sig och som har stark vilja. På dagis lekte jag mest med pojkar i ”kuddrummet”, medan de flesta jämnåriga flickorna lekte i det för flickor avsedda ”dockrummet”. När jag kom upp i tonåren såg jag upp till min bror, spelade datorspel och lyssnade på metal.

Jag har alltså under hela mitt liv varit en normbrytare. Till viss del har jag tjänat på det – att ta avstånd från det feminina kan ju vara en fördel som tjej – men har också på många sätt känt mig utanför och annorlunda. Jag har blivit kallad besserwisser, alltid fått höra hur mycket plats jag tar (fast jag förmodligen aldrig tagit särskilt mycket mer plats än de jämnåriga killarna) och så många gånger tilltalats på ett förminskande sätt för att vuxna upplevt mig som konstig eller hotfull.

Mitt sätt att hantera detta var just att ta avstånd från det feminina. Jag lät inte bara bli att leka med dockor – jag tyckte att det var töntigt att göra det. Jag undvek inte bara själv färgen rosa utan antydde ständigt att det är en ”tjejig” och således töntig färg. Jag bröt inte bara mot utseendenormerna utan föraktade också alla de som följde dem.

Jag rättfärdigade mitt normbrytande med att ta avstånd från, och förakta, det jag inte kunde identifiera mig med. Eftersom jag inte passade in i den snäva könsrollen ”tjej” utan kände mig fel och malplacerad i min könstillhörighet så riktade jag mitt hat mot allt det jag inte kunde leva upp till – allt det jag inte passade in i.

Ni är nog många som känner igen er. Det här är en vanlig fälla att hamna i som tjej. Vi tvingas välja sida och vinner respekt genom att motarbeta varandra. Jag fick ofta höra hur cool jag var som spelade datorspel i stället för att ”tramsa” med tjejiga saker, och blev hyllad för att jag lät bli att sminka mig. Jag skrattade åt – och hånade – kvinnor som la tid på sitt yttre, och kunde därmed rättfärdiga mitt eget ofixade utseende.

Jag har alltid sett mig själv som en feminist – jag såg till och med mitt aktiva kvinnoförakt (för det är vad det är!) som en del av min feminism. Jag var en stark tjej – en typisk feminist – som inte lät mig påverkas av patriarkala strukturer och normer. Som inte lät mig begränsas.

Jag förstod inte då att det inte alls är vad feminism är. Feminism handlar om att bekämpa strukturer – inte individer. Och även om jag helst helt slipper könsroller så måste jag ju säga att jag föredrar den kvinnliga framför den manliga alla gånger! I mitt drömsamhälle skulle männen hellre vara mer feminina än tvärtom. Färgen rosa är bara problematisk för att den tvingas på alla personer som råkat födas med fitta och att ha en typiskt feminin personlighet är verkligen ingenting dåligt så länge det är just en personlighet snarare än en påtvingad könsroll.

Jag är fortfarande rätt ickefeminin på många sätt. Jag tar fortfarande plats – men försöker att undvika att göra det på bekostnad av andra kvinnor – och jag sminkar mig extremt sällan men skulle aldrig shamea någon som väljer att sminka sig, skönhetsoperera sig eller what so ever.

Jag har insett att feminism handlar om att lyfta kvinnor – inte om att trycka ner dem (surprise!). Feminism handlar inte om att kvinnor ska vara starka utan om att människor – oavsett kön – ska tillåtas att både vara svaga och starka. Jag passade inte in i könsrollen ”tjej” och därför hatade jag allt vad det där ”att vara tjej” innebar. Nu vet jag bättre. Nu hatar jag det samhälle som försökte tvinga in mig i den där snäva könsrollen i stället.

48 personer gillar detta!

9 Comments

  1. emma
    10 augusti, 2014

    Så bra beskriver! Även om jag aldrig varit lika tuff och stark som du så har jag ändå haft det där kvinnoföraktet och hånat andra kvinnor. Försöker jobba så mycket med mig själv nu för att komma ifrån det, men det är svårt och jag måste hela tiden aktivt komma ihåg och tänka på det. Tack för dina kloka texter!

    Reply
  2. Moralfjant - ung och uppkäftig genushäxa
    10 augusti, 2014

    Omg igenkänningsfaktorn i detta!
    Moralfjant – ung och uppkäftig genushäxa senaste inlägg: Jag önskar jag var modigareMy Profile

    Reply
  3. Clara
    10 augusti, 2014

    Bra skrivet! Håller helt med!!

    Var också lite mer ”pojkaktig” när jag var liten. Men tror faktiskt att jag ganska snabbt insåg att jag inte skulle bli glad av att kallas killig när jag spelade fotboll, utan sa ”det är tjejigt, eftersom jag är tjej”

    Men har nog som alla andra sett ner på tjejer som brytt sig mycket om utseende. Vilket jag jobbar med fortfarande, att se personerna istället. Och bara hoppas att fler ska se strukturerna vi inte behöver vara en del av!

    Reply
  4. Freja
    10 augusti, 2014

    När jag läser det här inlägget känner jag mig glad öve att ha vuxit upp på landet under punk-eran… Jag kunde gå min egen väg, utan att behöva välja sida. Jag kunde klä mig i min morfars gamla kläder, klippa håret kort och vara högljudd, samtidigt som jag kunde sminka mig, ha högklackat och snäva kjolar när jag kände för det. Jag trodde aldrig jag skulle bli en av de som sa ”det var bättre förr” och på många sätt var det verkligen inte bättre förr, men en ska var bättre åtminstone för mig. Könandet var inte alls lika tydligt och uttalat lika långt ner i åldrarna! Jag och min bror delade garderob utan att någon reagerade, garderoben bestod av jeans och tröjor och det var ingen skillnad mellan hans och mina…
    Freja senaste inlägg: Berg- och dalbanehelg och MandelkärnanMy Profile

    Reply
  5. Tess
    10 augusti, 2014

    Hög igenkänningsfaktor! Fick ofta höra: ”Du är inte som andra tjejer, det är så coolt att du spelar tv-spel och lyssnar på heavy metal.” Men samtidigt var jag inte helt accepterad. Jag var tvungen att avlägga ”prov”. ”Är du verkligen fan av Maiden, säg alla deras skivnamn NU!” eller att jag kände att jag var tvungen att vinna i tv-spel för annars så lät det: ”Såklart du inte kan vinna, du ÄR ju tjej” och om jag ändå vann: ”Jag förlorade med flit för att du inte skulle bli ledsen.” Suck och stön!

    Har också på senare år kommit underfund med att det feminina måste höjas i status. Så att det inte ses som lägre än det maskulina. Jag har slutat säga negativa saker om kvinnligt och om kvinnor/tjejer. Det slutade jag som tur var med för många år sedan, men allt eftersom åren gått har jag sett mer och mer av strukturen bakom varför det var så för mig.
    Tess senaste inlägg: Firade mamma (igen)My Profile

    Reply
  6. Cecilia
    14 augusti, 2014

    Känner igen mig till viss del, jag var också en ”pojkflicka” som tog plats, lekte typsikt pojkiga lekar osv. Men jag klädde mig i både tjej- och killkläder och älskade även att leka med barbie och babydockor och mjukisdjur. Har haft tur som kunnat blanda både och :)

    Reply
  7. EW
    16 augusti, 2014

    Du har rätt! Jag tycker som du! Tjejer är jättestarka men det feminina ska inte nedvärderas.

    Reply
  8. K-J
    20 augusti, 2014

    Ett riktigt bra inlägg får jag säga.
    Som man har jag nog betett mig som en inverterad(?) sexist i så fall.

    Jag har nästan alltid undvikit, och kanske även nedvärderat feminina kvinnor. Då menar jag inte bara att låta bli att stöta på tjejer som intresserar sig för utseende, uttrycker sig milt och försiktigt osv. utan att snåla på all typ av bekräftelse även när sådant faktiskt är lämpligt. Tankegången var väl ungefär som ”En sådan DÄR ska fan inte tro att jag är intresserad av henne”.

    Att jag istället bildat kompis- och kärleksrelationer med de ofixade, nördiga och de som säger rätt ut vad de tycker och tänker är väl inget problem i sig. Den preferensen är väl hårdkodad vid det här laget, fast jag vill inte längre bidra till att nedvärdera feminina egenskaper eller avpersonifiera de som bär dem.

    I botten kanske det är/har varit en rädsla att bli bedömd av ”det feminina” men det duger knappast som ursäkt.

    Reply
  9. Ellen
    18 september, 2014

    Så sant! Har nog också börjat komma till denna insikten men det är alltid bra att bli påmind. Jag ska tänka på detta ännu mer, inte shamea, bara heja!
    Heja dig!
    Ellen senaste inlägg: UpdateMy Profile

    Reply

Leave a Reply

CommentLuv badge