Nej, Alf B Svensson, vi vill inte förbjuda flickor från att klä sig i rosa

I januari 2013 skrev Alf B Svensson* en debattartikel på Aftonbladet där han kritiserar genuspedagogik i skolor och barnomsorg. ”Sluta försöka göra barn könsneutrala” uppmanar han oss. Texten är nu två år gammal men får då och då nytt liv i sociala medier.

En av de saker jag irriterar mig på mest med artikeln är hur han antingen missförstått eller medvetet misstolkar allt vad genusvetenskap och genuspedagogik innebär. ”Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ‘hen’, förbjuda flickor från att klä sig i rosa…” skriver han. Detta är en halmgubbe. Genuspedagogik i förskolan har och kommer aldrig att handla om att förbjuda barn från att göra någonting. Det handlar inte om att flickor inte ska få klä sig i rosa eller att pojkar inte ska få leka med bilar. Genuspedagogik handlar om att ge alla barn alla möjligheter. Att både flickor och pojkar ska få klä sig i rosa och blått (och grönt och lila och regnbågsfärgat och brunt och så vidare och så vidare). Det handlar om att alla barn ska få leka med både bilar, barbies, kottar och gossedjur. Att alla ska få hundra möjligheter i stället för att vissa barn ska begränsas från att använda vissa färger eller vissa leksaker – såsom våra starka könsroller idag gör.

Alf B Svensson fortsätter sedan att rada upp en mängd faktabaserade olikheter könen emellan. Pojkars aggressivitet, flickors språkbegåvning, pojkars svårigheter i skolan, flickors psykiska hälsa och så vidare. Allt det han beskriver stämmer ju – men medan han använder dessa exempel för att förkasta genusvetenskap så menar jag att de är själva anledningen till att genusvetenskap och genusmedvetenhet behövs. Genusvetenskap handlar om att se och analysera vilken betydelse kön har i vårt samhälle. Hur påverkar vår könstillhörighet oss? Påverkar den oss negativt eller positivt? Hur kan vi undvika de negativa konsekvenserna av denna påverkan?

Han påstår dock att alla dessa skillnader är biologiska. Vad han inte nämner är att det inte finns någon som helst forskning som bevisar att de biologiska skillnaderna mellan könen är större än de individuella skillnaderna ”inom könen”. Att behandla människor olika enbart utifrån deras könstillhörighet är därför fullständigt galet – och verkligen att begränsa och tvinga på dem egenskaper som de själva inte valt.

Det finns idag hur mycket forskning som helst som visar att vi (alla, även jag!) behandlar människor olika beroende av vilken könstillhörighet vi uppfattar att de har. Detta börjar vi med redan innan människor fötts (”Åh, ska ni få barn! Vet ni vad det blir?!”) och vi fortsätter sedan att kategorisera, ställa olika krav och ha olika förväntningar på människorna just utifrån deras upplevda könstillhörighet. Att arbeta med genus handlar således dels om att bli mer och mer medveten och undvika denna särbehandling men också om att hela tiden väga upp för den särbehandling som redan skett.

Så jag håller helt och hållet med Alf B Svensson när han t.ex. skriver ”Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra.” och ”Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva.” Det är ju just det här genuspedagogik handlar om! Det han säger sig vara emot.

Däremot är givetvis målet att det inte ska behövas. Målet är att pojkar när de är pyttesmå får lära sig att lösa konflikter genom att prata om känslor i stället för att ta till våld (precis som flickor idag redan får) och att flickor när de är pyttesmå uppmuntras att tro på och att stå upp för sig själva (precis som pojkar idag redan blir).

Så nej, Alf B Svensson, vi vill inte förbjuda flickor från att klä sig rosa. Vi vill att alla som vill ska få klä sig i rosa!

* Tilläggas kan också att Alf B Svensson är medlem av Claphaminstitutet (en värdekonservativ intresseorganisation som bland annat är emot skilsmässor och abort). Jag personligen tycker att det säger en del om människans grundläggande värderingar.