Den perfekta feministsnubben

Posted by on Apr 10, 2015 in Genus & feminism | 4 Comments

Att män som engagerar sig feministiskt blir mycket mindre kritiserade än andra är nog ingen nyhet för någon. Feministsnubbar blir sällan kallade för manshatare och behöver oftast bara upprepa saker som andra redan sagt i 100 år för att få en massa beröm och hyllningar. Men samtidigt som jag irriterar mig på att den allmänna massan ställer orimligt låga krav på män så tycker jag mig se samma tendenser inom feminismen – fast åt andra hållet.

Jag läste Amra Bajrics inlägg ”Män som hatar andra män” och tänkte utveckla hennes tankar lite. Hon skriver om det problematiska i att män inom feminismen raljerar kring snubbighet och uttrycker att de ”hatar män”. Dels är ju detta ett sätt att distansera sig från problem som rör maskulinitet och machonormen – ett sätt att att skapa ett ”dom andra” och på så sätt själv slippa ta ansvar – men det är också en väldigt enkel och billig biljett till ett godkännande av andra feminister.

Amra Bajric skriver: ”Resultatet blir ofta en nidbild, något roligt och karikatyr-aktigt istället för en seriös och välgrundad kritik. Ett sätt att visa vilken sida en står på men det säger väldigt lite om en persons åsikter och ideal om den kritik hen framför är ”fan vad dumma alla snubbar är” utan någon större analys bakom.”

Det här är ett stort problem tycker jag – att det ställs skyhöga krav på hur man formulerar sig men knappt ställs några krav alls på någon analys bakom. Tack vare internet som en ny feministisk plattform har informationen blivit väldigt lättillgänglig och nyfrälsta feminister har fort kunnat ta till sig av kunskap och begrepp. Det är ju inte ett problem i sig, utan snarare något väldigt positivt. När jag började att intressera mig för feminism hade jag inte alls samma tillgång till olika perspektiv och teorier utan fick en väldigt begränsad information av vad feminismen är och hur den fungerar. Det intersektionella perspektivet var ju exempelvis helt frånvarande.

Problemet enligt mig är just det Bajric är inne på – att det är så lätt att göra rätt, säga rätt och uttrycka sig korrekt utan att för den skull alls själv ha förstått det man säger. Ofta verkar det till och med vara bättre och säkrare att rabbla klyschor och tomma fraser än att faktiskt tänka själv.

Jag ska försöka vara så konkret jag kan här. Ett exempel på det jag menar är just nyfrälsta feministsnubbar som från att ha varit vanliga machokillar som slentrianmässigt uttrycker sig sexistiskt och kvinnoförnedrande på bara några månader omvänds till övertygade feminister. Helt plötsligt uttrycker de sig då helt ”korrekt”, säger att de hatar män, vinner lättköpta poäng genom att varje gång de får chansen högljutt ursäktar sig för att de är män och påpekar att de ju alltid har det så mycket enklare för att de är just män. ”ÅH så fint att han förstår sina privilegier!” jublar alla. Men gör han verkligen det? Är inte detta bara ett spel? Har han inte bara lärt sig att det är så han förväntas säga? Att just den där retoriken gör honom till den perfekta feministsnubben?

Natashja ”Lady Dahmer” Psomas Blomberg uttryckte det så bra en gång när jag diskuterade just detta med henne: ”Feminism handlar ej om att man som man ska hata sig själv eller skämmas, så säger jag till min man ofta. Håll reda på din position och jobba på att ej förtrycka, men be fan inte om ursäkt för din existens eller andra män.”

Jag tror att om vi inom feminismen skapar det där perfekt korrekta sättet att vara och uttrycka sig på så förhindrar vi människor från att tänka själva, från att vara analytiska och självständiga och från att faktiskt förstå varför man bör och inte bör uttrycka sig på ett visst sätt. Jag tror att vi behöver ställa högre krav på varandra vad gäller just förståelse och ideal och mindre på den där lättspelade ytan. Det kan säkert resultera i klumpiga formuleringar och konflikter, men kanske är det nödvändigt för att vi faktiskt ska ta oss framåt? Vad är någonting värt om det inte finns någon analys bakom?

Jag är inte intresserad av feministsnubbar som är perfekta och gör rätt.  Jag är inte intresserad av de där tappra feministsnubbarna som offrar sig och hjältemodigt ger sin plats åt kvinnor. Jag är intresserad av feministsnubbar som är självklara, som tänker själva och som tar ansvar för sina privilegier utan att göra en jättegrej av det.

13 personer gillar detta!

4 Comments

  1. Åsa
    10 april, 2015

    Jag håller med dig om att analys och eftertanke givetvis är det man vill eftersträva. Men det låter som att du avser män (och det kan säkert även gälla ”nyfrälsta” kvinnor?!) som är i början av sin lärandeprocess.

    En lärandeprocess kan gå från ”omedvetet inkompetent” (ex sexistisk och kvinnoförnedrande karl) till ”medvetet inkompetent” (ex en karl som just förstått att det är fel att vara så här sexistisk och då uttrycker det väldigt häftigt – typ den man du beskriver i texten) till ”medvetet kompetent” och sen ”omedvetet kompetent”. De två senare stegen torde alltså komma senare för dessa karlar. De lär sig mer och mer vilket leder till att medvetenheten ökar.

    För mig är den här lärandeprocessen självklar. Den gäller inom alla områden. Att en person har kommit till andra steget är därmed något positivt. Analysen och eftertanken får komma sen. Att alla ska bli analyserande och medvetna feminister över en natt är en för stor utopi tror jag. Bättre att de får ge uttryck för sin process allteftersom och därmed visa för fler att de börjar förstå.

    Reply
    • Kickan Wicksell
      10 april, 2015

      Absolut måste det finnas utrymme för utveckling, jag menar absolut inte att någon måste vara perfekt direkt – tvärtom! Det är ju just det kravet på att vara perfekt direkt som jag är kritisk mot, eftersom det lätt skapar en perfekt yta utan någon som helst grundkunskap.

      Reply
  2. Nina Ruthström - skjuter från spinnsidan
    10 april, 2015

    Ja visst! Jag förstår vad du menar rent teoretiskt. Och jag tänker omedelbart på Lamotte som verkar rapa upp saker han inte förstår innebörden av. Men i mitt sociala liv utanför nätet har jag nog aldrig stött på en sådan man. Antingen är det antifeminister, eller så har de noll koll och ingen åsikt, eller så är de utmärkta manliga feminister med god insikt om vad tolkningsföreträde är och när det är lämpligt att hålla tyst (alla de sistnämnda är engagerade F!are).
    Nina Ruthström – skjuter från spinnsidan senaste inlägg: Vår i trädgårdenMy Profile

    Reply
    • Kickan Wicksell
      10 april, 2015

      Jag håller nog med här, faktiskt. Skulle kanske inte kalla så många feminister som är män för ”utmärkta” men ja, upplever också att detta främst är ett fenomen på internet. Därav ”Tack vare internet som en ny feministisk plattform har informationen blivit väldigt lättillgänglig och nyfrälsta feminister har fort kunnat ta till sig av kunskap och begrepp.”

      Reply

Leave a Reply

CommentLuv badge