”Vi ser inte kön” och myten om ickediskriminering

Posted by on Apr 27, 2015 in Genus & feminism | 2 Comments

Det bästa sättet för att undvika diskriminering är att helt enkelt strunta i kön och etnicitet. Visst? Det är i alla fall en inställning jag väldigt ofta möter när jag pratar om diskriminering och särbehandling av människor. ”Vi bokar bara den musik som är bra” säger till exempel många festivalarrangörer jag pratar med i mitt arbete för Jämställd festival. Sen att denna ”bra” musik nästan alltid framförs av män är tydligen bara en slump.

Visst vore det fantastiskt om det var så enkelt att undvika diskriminering. Om vi faktiskt kunde vara objektiva och helt bortse från könstillhörighet, hudfärg och annat som inte är relevant. Tyvärr är vi inte riktigt där idag. Det är bara att titta på statistik som visar att representationen av kvinnor, personer som inte är vita, personer som inte har normkroppar m.m. är underrepresenterade nästan överallt.

Eller är det kanske helt enkelt så att män rent biologiskt spelar och skapar bättre musik? Att män generellt är mer kompetenta till styrelseuppdrag? Att personer med svenskklingande namn alltid är mer kvalificerade till jobben? Nej. Så är det förstås inte. I vårt samhälle har dessa identitetsmarkörer betydelse. Hur fördomsfria och öppna vi än inbillar oss att vi är så är just könstillhörighet, hudfärg, funktionalitet och ålder sådant som påverkar hur vi bemöter och bedömer människor omkring oss.

2012 fick 127 professorer 2012 utvärdera ansökningar från naturvetarstudenter. Utifrån dessa ansökningar rankade de männen som mer kompetenta och anställningsbara samt gav dem högre ingångslöner än kvinnorna. Vad de inte visste var att de fått utvärdera två identiska ansökningar där den ena påstods vara skriven av en kvinna och den andra av en man. Exakt samma ansökan bedömdes alltså olika beroende på om den som läste trodde att den var skriven av en man eller en kvinna.

På samma tema har det i Sverige gjorts en studie som visar att chansen för kvinnor att kallas till arbetsintervju ökar avsevärt om ansökningarna till tjänsten är anonyma. Det vill säga om den som bedömer ansökningarna inte får någon ledtråd om vilket kön den sökande har. Samma studie visar även att personer med bakgrund från ett land som inte tillhör västvärlden får ökade chanser att kallas till intervju vid anonymiserade ansökningar.

Men hur är det med musik då? Där måste det väl ändå vara själva kvalitén på musiken som styr? Låt mig ta ett exempel. Att en majoritet av de som spelar i symfoniorkestrarna är män trodde man berodde på det – männen måste helt enkelt vara bättre musiker! För att bli helt säkra på att ingen diskriminering skedde provade dock konserthusen för ca 20 år sedan anonyma antagningar. Musikerna som ansökte till symfoniorkestrarna fick stå bakom skärmar när de spelade upp. Ändå blev resultatet att fler män gick vidare. Ingen diskriminering alltså, eller? Jo, det visade sig att det ändå handlade om omedveten särbehandling.

”För musikanter som ska söka sitt livs viktigaste jobb har klätt sig fina. Och klackar på fina damskor låter inte alls som sulor på fina herrskor när dom kliver in bakom en skärm, inte på ett stort ekande scengolv. 

Så utan att någon var medveten om det berättade stegen vem som spelade. Det hade redan börjat gå rykten bland kvinnliga musiker att om de ville ta sig in skulle de ta av sig skorna. 

För säkerhets skull lade man in en ljuddämpande matta. Och se, då hände något. Med införandet av skärmar och mattor ökade kvinnors chans att gå vidare med 50-300 procent enligt en Harvardstudie. I dag är skärmar standard. Det enda konserthus som inte använder skärm domineras fortfarande av män.”

– Lina Thomsgård, Aftonbladet

Så det är bara att inse fakta: Vi påverkas av vilket kön vi uppfattar att någon har, vi påverkas av om vi tror att någon är född i Sverige eller inte. Oftast helt omedvetet. Vår uppfattning av kvalité och kompetens är inte så objektiv som vi vill tro. Ingen är fördomsfri. Ingen lever i en bubbla. Inte ens du. Inte ens jag.

(Mängder med exempel och bra analyser finns att läsa i Marielle Alvdals otroligt informativa inlägg Studier om hur kvinnor bemöts på arbetsmarknaden eller ”lön efter kön”.)

 

17 personer gillar detta!

2 Comments

  1. sak
    3 maj, 2015

    Människor som inte tror att just de har några fördomar är lite som människor som tror att just de inte påverkas av reklam. Jag vet liksom inte om jag ska skrattar eller gråta när jag hör någon av dem.

    Reply
  2. lili
    14 maj, 2015

    Människor som påstår att de inte ser hudfärg/kön/läggning lever i förnekelse, eller så lever de under en sten och inte har någon kontakt med omvärlden. Det går inte att säga att man helt plötsligt slutat se skillnad på kön bara för att man läst lite genus för då gör man just det som antifeminister gör: förnekar att könsstrukturer existerar. Om man nu inte vill ha ett bra argument som går mot feminismen: ”Det finns ingen skillnad på hur män, kvinnor, transpersoner och ickebinära bemöts i samhället”. Vi människor ser kön, vi ser hudfärg, vi ser skillnader mellan olika människor och maktbalanser. Att förneka att dessa skillnader finns hjälper inte oss rasifierade/lgbt-personer/kvinnor, snarare tvärtom.

    Reply

Leave a Reply

CommentLuv badge