Det är politiken som behöver bli medmänsklig, inte människorna

De senaste dagarna har vi sett en hoppfull utveckling i Europa. Allt fler människor visar prov på medmänsklighet och är trötta på de höga murar EU byggt runt sina medlemsländer. I nyhetsmedier ser vi flyktingar som välkomnas med applåder, hjälporganisationerna samlar in mer pengar än någonsin, stora företag skänker sina intäkter till flyktinghjälp… Överallt talas om en stark vilja att hjälpa.

Det är fint och värmer i hjärtat. Har det vänt nu? Kanske har den mörka våg av rasism och egoism som vi sett de senaste åren stoppats. Oavsett om så är fallet så är det nu dags att byta ut de fina orden till konkret politik. Europeiska unionen som vid sin födelse målades upp som ett fredsprojekt har än så länge bara varit ett egennyttigt marknadsliberalt experiment. Trots alla ord om en solidarisk och gemensam flyktingpolitik har EU:s enda konsekvenser varit stängda gränser, och ingenting av det tycks förändras.

Vi har fortfarande ett Fort Europa. Vi har fortfarande ett Transportörsansvar som gör att flygbolagen omöjligen kan släppa ombord människor på flykt vilket i sin tur innebär att flyktingar tvingas betala multum för att anlita flyktingsmugglare och riskera sina liv när de tar sig över Medelhavet i överfulla båtar. Vi har fortfarande en gränsbevakningsmyndighet – Frontex – vars främsta uppgift är att förhindra flyktingar att ta sig in i Europa, vilket de bland annat gör genom så kallade pushbacks. Vi har fortfarande Dublinförordningen vilken gör det omöjligt för flyktingar att lagligt ta sig till länder längre in i Europa och söka asyl där. Vi har fortfarande ett moment 22-system som innebär ett en flykting måste ha tagit sig fysiskt till Sverige för att söka asyl, men som måste ha giltiga papper för att fysisk ta sig till Sverige…

Det är fortfarande omöjligt att på laglig väg fly från ett land utanför Europa till ett land i Europa. Så länge det ser ut så spelar det ingen roll hur givmilda, välkomnande och medmänskliga de europeiska medborgarna är. De allra flesta människor som flyr får aldrig ta del av den givmildheten. De kommer aldrig fram. De stoppas, eller dör, på vägen hit.

Därför är den här situationen inte individers ansvar. Det är politikernas ansvar.

Det är inte vi som behöver bli medmänskliga. Det är politiken.

Så. Angela Merkel som så vackert pratat om att Tyskland har råd att ta emot flyktingar. Stefan Löfven som så sentimentalt talar om stolthet över svenskarnas vilja att hjälpa. Juha Sipilä som så generöst öppnar sitt hem för flyktingar. David Cameron som så storsint ändrade sig angående att Storbritanien skulle ta emot färre syrier…

Merkel, Löfven, Sipilä, Cameron och alla andra politiker i EU. Era medborgare har de senaste dagarna visat på enormt engagemang och på solidaritet. De har gjort allt de kan. Nu är det er tur att göra vad ni kan. I stället för att prata. I stället för att vinna lättköpta politiska poäng genom att rabbla floskler: Gör ert jobb. Gör er förbannade plikt. 

Skrota Dublinförordningen. Skrota Frontex. Skrota Transportörsansvaret. Möjliggör för asylsökningar på ambassader eller i flyktingläger.

Riv Europas murar. Skapa lagliga vägar till Europa. Nu.