Det är inte tjejerna ni ska oroa er över!
Under hösten och vintern har jag pratat om normer och könsroller i närmare 50 hög- och mellanstadieklasser. Jag har berättat om hur könsroller begränsar oss, hur de påverkar oss negativt, skapar ojämställdhet och i värsta fall leder till våld. Många av de lärare jag mött i klasserna har varit engagerade och positiva till min medverkan. De har berättat för mig om vilka problem de har i klasserna, oroats och försökt förstå varför det ser ut som det gör.
Många av lärarna oroar sig framförallt över tjejerna i klassen. De menar att de tar för lite plats, att de är så påverkade av alla skönhetsideal och att de låter killarna behandla dem hur som helst. Till en början reagerade jag inte så mycket på denna oro – den är ändå ganska rimlig och jag blev själv helt ärligt förvånad över hur tydliga maktstrukturerna är i nästan alla klasser. Men så började jag fundera över det lärarna berättade och tänkte på alla de hundratals tjejer jag träffat under mina skolbesök.
De är mogna, kloka, smarta och socialt kompetenta. De hjälper varandra och de hjälper alla andra i klassen. De räcker upp handen när de vill ha ordet och behandlar mig på ett schysst sätt. De försvarar de normbrytande personer jag sett i klasserna och de försvarar varandra. När jag gjort värderingsövningar för att ta reda på hur attityder mot normbrytare (HBTQ-personer, personer med invandrarbakgrund m.fl.) ser ut, så har alltid majoriteten av tjejerna varit öppna och positiva.
Killarna däremot… I varje klass jag varit har det funnits 2-5 riktigt coola killar, ni vet såna som pratar rakt ut utan hänsyn till andra, som öppet kastar ur sig sina intoleranta åsikter, som provocerar och tar plats. Det är givetvis inte så enkelt att alla tjejer varit fantastiska och alla killar varit svin – absolut inte. Jag har träffat väldigt många kloka, smarta och fina killar precis som jag också mött en handfull tjejer som betett sig lika oförskämt och respektlöst som de coola killarna – men strukturen är omöjlig att blunda för.
Varför oroar sig lärarna för tjejerna? De får inte ta någon plats, nej. Det är också vad den statistik jag visar för klasserna berättar. Killar våldtar. Tjejer blir våldtagna. Killar tar plats. Tjejer blir tystade. Men för mig är det självklart att problemet här inte är tjejernas oförmåga att ta plats. Problemet är att killarna inte låter dem göra det.
Det här är ett farligt och tyvärr väldigt vanligt fel många som vill bekämpa ojämlikhet gör – lägger ansvaret, och då även skulden, på de förtryckta. Det handlar ju om en god vilja, en frustration som uppstår när man ser hur tjejerna begränsas. Ändå tycker jag att det är förvånande hur ett intresse för mode och fina kläder upprör mer än ett machoideal som bygger på våld och utestängning av känslor. Visst har skeva utseendeideal i vårt samhälle en väldigt negativ påverkan på många unga tjejer, men att dubbelbestraffa tjejer för detta genom att oja sig över hur fåfänga de är löser knappast problemet. Jag berättar dessutom i min föreläsning att män tar sitt liv i högre utsträckning än kvinnor, eftersom de inte söker hjälp när de mår dåligt just på grund av att könsrollen man bygger på att vara stark, självständig och att inte visa känslor för andra människor. Vilka ska vi egentligen oroa oss över?
I stort sett alla problem män som grupp har i samhället kan kopplas till mansrollen, medan alla problem som drabbar kvinnor inte alls är kopplade till kvinnorollen… Jag skulle till och med vilja gå så långt att säga att de flesta problem som drabbar kvinnor även de kan kopplas till mansrollen eller i alla fall den maktstruktur som värderar det manligt kodade högre än det traditionellt kvinnliga.
Åter till mina skolbesök. I en övning inspirerad av #likeagirl-kampanjen låter jag eleverna jogga som ”sig själva” och ”jogga som tjejer” och det lätt att förfäras av hur tjejerna först springer vanligt och sedan springer mycket sämre och töntigare när de ska springa ”som en tjej”. Men i stället för att förfäras måste vi ju ta reda på varför ”som en tjej” blivit en förolämpning.
Vilka egenskaper föredrar vi? Vilken könsroll – om vi nu måste välja – är att föredra? Utifrån mina besök på skolorna är svaret självklart. Hur löser vi då det här problemet som uppstått i alla klassrum, där tjejerna inte ges utrymme och där killarna kör över sina klasskompisar?
Att som lärare oroa sig för tjejernas klädintresse i stället för att oroa sig för den mansroll som små elvaåriga killar redan påverkas så starkt av att de inte kan bete sig på ett schysst sätt mot sina lärare och klasskompisar… Det tror jag inte är rätt metod.
59 personer gillar detta!
10 Comments
Tess
17 februari, 2015Håller verkligen med dig! Varför ska det ”tjejiga” alltid nedvärderas och ses som sämre? För när föräldrar förbjuder sina pojkar att ha rosa på sig eller leka med ”flickleksaker”, medan flickorna i sin tur får ha allt på sig och leka med allt… då visar de klart och tydligt att ”tjejgrejer” är sämre. Fattar inte folk att de nedvärderar tjejer när de håller på så? Att använda f*tta som nedsättande kommentar…kalla en kille för ”tjej” för att förolämpa honom. Samtidigt som killarna tar på sig en hemsk machoroll för att de lärt sig att ”så måste man vara som kille”. Huh…

Tess senaste inlägg: Second hand är bäst
Björn olsson
17 februari, 2015Håller i stort sett med dig jag har också jobbat en del med barn och upplever den här konstiga manligheten som liksom dysfunktionell särskilt bland yngre tonåringar. Men … när jag tänker på min egen högstadietid och minns andra berättelser från andras tonår… så är det en delvis annan bild. Tjejerna som diskret men konsekvent höll ordning på normerna både bland tjejer och killar. Som hade ett försprång i social mognad och manipulerade de tuffa killarna eller en fysiskt stark tjej att utföra bestraffningar. Helt klart i mitt minne var de inte så starkt homofoba men andra avvikelser i kroppsform klass klädsel eller etnicitet kunde de mobba jävligt hårt. Jag är också oroad över mansrollen som så lätt får ödesdigra konsekvenser för både män och kvinnor. Men en del av könsförtrycket förvaltas av kvinnor och flickor utan särskilt mycket inblandning av killar och män ( går man längre så kan man ju säga att vissa personer som innehar stor makt oftast är män och att de har ett större ansvar för samhället i sin helhet.) Tack för en tänkvärd artikel
Freja
18 februari, 2015Jag läste ditt inlägg högt för min dotter som går i åttan och hon nickade instämmande hela tiden…
Freja senaste inlägg: Evenemang, Svarthuset och outa mig!
Karolina
18 februari, 2015Superbra skrivet. Förstår inte hur vi ska få ett bättre arbetsklimat i skolan av att klaga på tjejerna. När jag satt tyst och räckte upp handen tog jag inte tillräckligt mycket plats. Men istället för att klaga på mig (med kommentarer som: ”jag tror att du är duktig men eftersom att du aldrig visar det kan jag inte sätta högre betyg”) borde man inte säga åt de ”grabbiga” som skriker rakt ut vare sig de har något vettigt att säga eller ej att hålla käft? Om vi lugna ska ändra på oss, är målet då att alla ska skrika rakt ut tills det blir en tävling om vem som kan skrika högst för att höras? Väldigt skuldbeläggande beteende som inte leder till en bättre skola för någon.
Juan Carlos
19 februari, 2015Hej jag såg nyligen Tusen Gånger Starkare, intressant att se tjejers syn på klassrummet, men håller totalt med er som har skrivit ovan. Det hyckleriet som finns runt oss och att även kvinnor ger mer frihet till killar än till tjejer är förvånande. Studerar på Södertörns Högskola och vi har pratat om genus och annat under denna tid. Kan inte säga vad det beror på men en förändring behöv och hoppas bara att de nya lärarutbildade och nya fritidslärare är mer öppna mot förändringar och är kanske lite mer rättvis. Hoppas att tjejerna inte behöver känna att de ska vara tysta för som jag inser det alla, alla har något att bidra med.
Intressanta era kommentarer och säger bara fortsätt så, det är på detta viss man skapar förändringar, i alla fall så hoppas jag det.
Björn
20 februari, 2015Du säger att killar generellt är stökiga, framfusiga, macho. Det är väl precis lika fel som att säga att tjejer är svaga, tysta och gillar rosa? Släpp könsperspektivet, se individerna! Jag har själv vuxit upp som tystlåten kille, långt från scablonbilden. Jag är så oerhört trött på att redan på förhand dömas som ”machokille som tar för sig”.
Kickan Wicksell
20 februari, 2015Om du läser mitt blogginlägg igen så kan du se att jag skriver om könsroller, inte om kön. Jag skriver om vad tjejer och killar uppmuntras till, och tycker att vi borde oroas av den machonorm som pojkar förväntas leva upp till. Den drabbar ju alla och kanske framförallt de killar som inte alls passar in i den, vilket du förmodligen upplevt. För att bryta normer måste man först se hur de fungerar och konstrueras. Skriver ju även ”Det är givetvis inte så enkelt att alla tjejer varit fantastiska och alla killar varit svin – absolut inte. Jag har träffat väldigt många kloka, smarta och fina killar…”.
Björn
21 februari, 2015Jag läste texten igen, samt kommentarerna. Visst, du medger att det inte är fel på alla killar. Men nästan. Och just det resonemanget matas man med som kille från tidig ålder. Redan på dagis får killar höra hur jobbiga de är. Tjejerna är ”duktiga” som sitter tyst och pysslar. Killarna är ”stökiga” för att de leker vilda lekar. Tjejerna är normen. Och om ett par killar är extra jobbiga, får klassens samtliga killar höra att det är fel på dem allihop.
Det vore befriande att släppa allt snack och all låsning till könsroller. Istället prata om de svaga, de som behöver stöd, de som behöver självförtroende. Oavsett vilket kön hen är.
Kickan Wicksell
21 februari, 2015Fast om man pratar om detta som individuella problem så kommer man aldrig komma åt problemets kärna, dvs destruktiva och begränsande könsroller – förväntningar baserade på vilken könstillhörighet man uppfattas ha. Jag skulle inte säga att det finns någon vinnare som det ser ut idag och just därför måste vi ju försöka se varifrån problemen kommer och lösa det utifrån den kunskapen.
Erika
8 mars, 2015Incredible bra internatioell kvinnodag till dig!